tisdag 30 september 2008

Saudade

Tjoho, det blir Stockholm i helgen! Mannen ska dit på jobb på torsdag, sen flyger jag upp fredag. Det blev lite virrigt och oklart in i det sista om jag skulle åka eftersom allt bestämdes med så väldigt kort varsel, men nu blir det av. Jag älskar att resa med Mannen. Nu kommer min resevattenkokare väl till pass, hihi. Vill börja packa med en gång. Återstår att se hur många av våra älsklingar i ABC-nytts upptagningsområde som har tid att träffas.

Trots att det är 23 år sedan jag bodde i Stockholm finns det någon sorts hemkänsla i byggnader och gator. Kanske etsar sig saker fast på ett annat sätt när man är yngre, kanske därför man blir sentimental/får hotfulla flashbacks för att ungdomsminnen står i skarpare relief, starkare belysning, det finns mindre vaddering av erfarenhetens balans och bitterhetens distans.

Något som krypit på mig nu senast är minnet av en kväll på Lidingöbron. Jag hade nog inte sovit så mycket. Alla färger ropade på uppmärksamhet, solnedgången lät som en Verdikör, och då såg jag den andra världen, mitt riktiga hemuniversum som jag egentligen hör till, ett Svar på varför mitt liv kändes som en öm fot i en skavande sko, jag är ingen människa, jag har svängt fel på vägen och hamnat i ett land där jag aldrig kan passa in, nu visste jag äntligen vart jag egentligen skulle. Problemet var bara att ta sig dit. Olika förslag granskades och förkastades. Att hoppa från bron var ett alternativ för det fanns nog en port i vattnet, vattnet som inte såg ut som vatten utan elektricitet. När jag ser Stargate hör jag ett litet litet eko från den kvällen.

Sedan gav jag bort alla mina pengar till en religiös sekt, därefter damp jag ner i en avgrundsdepression, hade aldrig upplevt en sådan genomträngande smärta, och tappade bort mig själv.

En sorg över att ett sånt ögonblick av extas bara bringade elände. Jag är ingen brinnande själ.

[Saudade (singular) or saudades (plural) (pronounced [sawˈdade] in Galician, pronounced [sawˈdadɨ] in European Portuguese and [sawˈdadʒi] or [sawˈdadi] in Brazilian Portuguese) is a Galician and Portuguese word for a feeling of nostalgic longing for something or someone that one was fond of and which is lost. It often carries a fatalist tone and a repressed knowledge that the object of longing might really never return.
http://en.wikipedia.org/wiki/Saudade]

4 kommentarer:

  1. tom på ord
    men lämnar en varm kram och hoppas du får det trevligt i stockholm.

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina ord och du har så rätt. Måste tillåta mig själv att vara lite hård och "känslokall" en tid tills jag hittat min styrka och självsäkerher som jag känner mig trygg med, för att inte bli så lättpåverkad av andra. Svårt att förklara det där men jag känner själv att jag behöver vara lite hård mot mig själv. Men du verkar förstå det där rätt bra utan att jag måste förklara perfekt :)

    Hoppas du får det super i Stockholm.
    Kram

    SvaraRadera
  3. psykiatrin.blogg.se30 september 2008 19:39

    ohh hälsa på mej :)

    Håller på och utforskar BUP nu så va gärna med om du har någon erfarenhet. Snart ska vi gå igenom ätstörningar också så känner du någon som bloggar om det, tipsa mig :) Kram P

    SvaraRadera