Tvättade verkligen massor igår, från 14 till 22 (har långa pass i våran tvättstuga), utan att det kändes jobbigt alls.
Frisören idag, skönt att kunna se fram emot det. I flera år gick jag aldrig dit, för jobbigt med främmande händer på mitt huvud i oupphörlig rörelse, minut för minut för minut. Nu kan jag glädjas åt att bli fin, slappna av när hon mekar med slingor, med hemlig njutning bläddra i Hänt i veckan.
Det är bara när jag har superångest som känslan av att bli invaderad kan komma tillbaka, när beröring går rakt igenom huden. Hur många gånger har jag inte krupit ihop och med kvävd röst stammat fram "var snäll och rör mig inte!" till välmenande vårdpersonal. Fortfarande finns en liten tagg kvar från den gången för några år sedan när nattpersonalen tyckte att jag inte skulle sitta i min ångest på golvet i rummet, drog mig upp, slet av kläderna och tryckte ner mig i sängen. Mår jag riktigt dåligt kan jag inte ens prata så jag kunde inte protestera. Märkligt nog blev den nattsköterskan en av dem som behandlade mig mest hövligt senare.
Shit det var långa tvättpass. Jag hatar att tvätta.
SvaraRaderaHar du varit till frissan idag?
Känslig för berörning har jag också varit, ända tills jag fick börja på tatil stimulering-strykamassage. Det var sjukt läskigt i början men sen väldigt avslappnande. Men jag slutade efter några gånger för jag tyckte det var jobbigt för att jag var så tjock. Nu tänkte jag kanske att jag skulle be om att få börja igen snart..om hon finns kvar på psyk hon som masserade.
kram på dig