tisdag 2 september 2008

Disharmoni

Musiken idag är väl självklar: Frida Hyvönen, Today Tuesday


Funderar på varför jag känner motstånd mot att gå till terapin just nu. Vi har mest pratat om min karriär som psykfall. Min psykolog visar medkänsla och förståelse för att man ibland har farit illa i psykvårdens okänsliga system, han är rätt anti det mesta där. Det gör mig lite grinig. Något i mig vill hålla honom på avstånd. Det drar upp gamla känslor av att vara exponerad inom vården, alla gånger alla olika personer sett mig i mina sammanbrott, jag vill inte ha någon alls rotande i mitt huvud. Vill ha mina ångestminnen ifred.

Och sen är jag jätterädd för att hamna tillbaks där. Även om jag vill tro att jag styrketränat upp mig mentalt och inte skulle rasa lika snabbt och djupt, så litar jag inte alls på det. Fan.

Som lök på laxen är jag irriterad på att jympa i långärmat, det blir faktiskt bra mycket varmare. Svettas så jag halkar när jag ska göra armhävningar. Ett par långa fortfarande röda ärr från senaste psykrundorna, orkar jag verkligen vänta på att de ska vitna? Orkar jag exponera mig ytterligare? Orkar jag med smygandet? Orkar jag bry mig?

Är lite låg fortfarande.

Aktivering var det. Ska testa körsång ikväll. Det låter lite töntigt men kul.

4 kommentarer:

  1. Hej finaste. Skit i att smyga. Du duger som du är och det tarju år innan de röda ärren blir vita(i alla fall på mig) och så länge ska du ju inte behöva smyga.
    Körsång är roligt, jag gick i kör flera år men sen slutade jag för jag orkade inte med det.
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Tack du :) Nä jag är trött på smygandet, i vissa sammanhang är det ok men inte alltid.

    SvaraRadera
  3. Kör är det roligaste som finns! Funderar på att ta upp det igen, det är sån power i att vara många som bäddar väggarna med ljud, öppnar bröstkorgarna och vibrerar stämbanden.
    Våga kortärmat, ovant i början men mycket roligare att träna utan att storkna av svett.
    Kram!
    D
    www.dagsspan.blogg.se

    SvaraRadera
  4. Körsången var skitkul! Det är en sån där prestigelös "jag kan inte sjunga-kör" där alla är välkomna. Fick med mig min man också och han vill också fortsätta gå, kul att göra det tillsammans.
    Jo, det ska bli kortärmat nu, behöver det både av praktiska skäl och för min självkänsla.
    Kram tillbaka!

    SvaraRadera