Läckage

Ett litet extra tack till alla er som läser. Det känns en aning mindre ensamt. ♥

Jag har svårt att vila. Det blev en timme till, inte mer. Fladdrar runt och gör saker lite planlöst. Impregnerar ett par mockaskor, uj vad det luktar fast jag var intelligent nog att göra det utanför ytterdörren åtminstone. Halvläser Faktum. Pratar lite med Mannen på telefon, han får mig att småskratta, det är bra. Duckar för spindlar. Vi har alltid massor av spindlar inomhus på hösten. Diskar. Väntar egentligen bara på att tiden ska gå. All energi jag laddar med rinner ur mig igen.

Kanske ger jag mig ut och köper saltlakrits. Det kräver inte så mycket fokus precis. Lika väl som att sitta här och krylla av ångest.

Degig

Vaken mitt i natten gör mig lite gladare. Det där sega sovandet drar ner mig. Men jag går nog och lägger mig igen snart. Ansvar och allt det där. Plus att jag faktiskt är trött.

Blev brödbak igår, jag knådade t.o.m. degen för hand eftersom jag inte ville dra igång en bullrande hushållsassistent när Mannen sov.

Däremot hoppade jag över shoppingen, jag överlever för stunden och orkade absolut inte ta bussen. Gick en långpromenad med Mannen istället, och på vägen träffade vi på en vän och hennes två ursöta hundar så vi fick sällskap på vägen hem.

F-n, jag mår inte bra. :( Det ska väl användas i motivationssyfte: så här går det när du varit speedad, glöm inte det. Men vad skulle jag ha gjort mer? Jag tog alla jäkla piller som jag blev tillsagd, sov (någorlunda) på nätterna, söp inte fast jag ville. Borde väl ha låst in mig i ett mörkt rum förstås... Och nu då? Kanske mest att bara vänta...

Bröddoft

Känner mig lätt vimmelkantig efter att ha sovit tio timmar (utan kemiskt understöd). Jobbig dröm om att vara på en gigantisk engelsk herrgård, med en massa middagar och fester där det var omöjligt att lista ut hur man skulle uppföra sig för att inte göra bort sig. Där fanns ett stort rum med mediciner (det var i nutid) men för att få dem var man tvungen att lämna in gosedjur som fanns gömda här och var. Och så var det jäääättelång kö till duschen, så dilemmat var skulle man gå till middagen skitig men i tid eller vänta? Tänk att ens hjärna kan producera alla dessa scenarion när den får löpa fritt. Och att små detaljer i drömmarna kan kännas otroligt ångestskapande (eller i sällsynta fall underbara).

Velar mellan att åka och shoppa eller inte. Tänk, för en vecka sedan hade det inte ens varit en fråga. Nu vill jag inte, inte så där helhjärtat, tänker mer att jag kanske skulle utnyttja en rabatt. Har ju på äldre dagar insett att vita bh:ar är så gott som värdelösa, det är hudfärgat som gäller. Om man nu inte vill att underkläderna ska synas, det är en annan femma. Förrådet borde fyllas på.

På schemat idag står också brödbak. Måste helt enkelt aktivera mig för att inte sjunka ännu djupare i leran. Kommer man bara till skott så är brödbak helt suveränt, inte alltför jobbigt, resultatet blir alltid populärt!

Syster C imorgon, nya syrran. Just för stunden tänker jag "vad ska det vara bra för?" men min regel är att gå ändå, att inte stänga för möjligheter.

Dag

Några balkongväxter hade tjänat ut så vi for till Blomsterlandet och köpte cyklamen och prydnadspepparfrukt, och en rosa-vit begonia till köksbordet också. Lite shopping på Maxi på det. Så jag kom trots allt ut och gjorde någon nytta. Nu har jag legat och halvsovit-sovit ett par timmar. I gränslandet där alla möjliga konstiga tankar dyker upp, som från ingenstans och utan riktning, om vitlök och adresslappar och hjortar.

Suddig

Medicinerna gjorde sitt jobb och tog ner mig på jorden. Nu är jag outsägligt trött. Dr C skulle ha ringt i torsdags men det gjorde han aldrig, så jag tog bort Zyprexan på eget bevåg. Minskade på sömnmedicinen igår men sov ändå 11 timmar och det kunde blivit mer om jag inte tvingat mig upp och in i duschen.

Vet verkligen inte vad jag ska göra av mig själv idag. Känslan av att tänka i slow motion, i lerfåror.

Insynsskydd

Zyprexan saktar verkligen ner mig, det blir inte fart på mig igen förrän framåt eftermiddagen när den börjar gå ur kroppen, antar jag. Men lite spring i benen har jag kvar. Kunde inte lägga gardinprojektet åt sidan utan köpte en mörkläggningsgardin som jag tänkt ha istället för rullgardin, eftersom ex-rullgardinen mörbultades svårt av vind och väder då jag envisas med att alltid ha fönstret på glänt. Sedan har jag ett par tunnare gardiner framför. Kanske bakvänt, men jag gillar det. Normalt skulle jag ha låtit den betydligt längre (och betydligt mer tekniske) Mannen sköta själva upphängningen, men han jobbar och jag kunde inte vänta, så balanserandes på en sängkant har jag fått upp dubbla gardiner.

Ja, och sedan åt vi lunch på strandrestaurangen. Jag gick dit, drygt en timme hemifrån, skönt med en promenad.

Nej fy f-n, hjärnan är rätt stekt. Lika bra att jag siktar mot sängen.

Inbromsning

Tog den handfull piller jag skulle igår kväll och sov elva timmar! Känner mig ärligt talat ganska neddrogad nu. Gick till Coop för att handla frallor och det var knappt att benen bar på hemvägen.

Samtidigt har jag någon sorts känsla av att min kropp är tacksam, att det började bli slitsamt med all anspänning.

Kanske behöver jag vila nu. (Fast min hjärna säger men, men, men, alla projekt är inte avklarade! Gardinen då, gardinstången, gardinstångsfästet, sortera alla smycken, baka bullar o.s.v. - ja ni ser, sådana där livsavgörande saker.)

Ögonen faller ihop. Duntäcket lockar. Jag får vila, det är okej.

Zookex

Skumt. Plötsligt lyfte flygplanet igen. Dr C ringde så nu är det Zyprexa som gäller tills han ringer igen på torsdag. Plus det vanliga, sömnpiller o ångestdämpande (inte för att jag har ångest men då kan jag åtminstone sitta still på stolen ;)) The fabulous flying pharmacy strikes again.

Jag vill.
Jag vill.
Jag vill.
Jysk o Ikea o champagne o nätshoppa o ringa folk o sortera alla dvd:er i bokstavsordning.
Men jag ska bara ta det utsökt lugnt.

Sovnäste

Brukar inte köra så många hemma-hos-reportage (annat än hemma-hos-min-hjärna) men enbart för Jeanettes skull:

Ett stycke sovrum

Sånt man sover på

Det är ett pågående projekt. Bryr mig bara om inredning ca två ggr om året.

(Väggen med halvnakenbilderna får du dock inte se, Jeanettskan ;))

Fruset

Jahaja. Flygplanet landade visst på en snötäckt bana när jag sov. Nu är jag bara trött och håglös, det är ett mirakel att jag orkade ge mig ut och handla mat. Har ätit ett paket halvfrusen blandad frukt, gott som glass.

Vill sova, sova, men ska försöka hålla mig uppe ett litet tag till så jag lägger mig i normal tid.

Tycker iaf fortfarande om mitt sovrum.