Omständigheter

Liten fortsättning på förra inlägget. Sånt här hände: Jag hade en uppgörelse med en man och gjorde slut, det hade varit på gång ett tag. Var upprörd och mycket trött. Plötsligt låste sig kroppen. När jag inte var kontaktbar ringde han ambulans, de måste ha kommit ganska snabbt. Även om jag inte kunde tala så hörde jag vad de sa, de trodde att jag tagit en drogöverdos (har aldrig använt gatudroger). På akuten var det flera personer som pratade runt omkring mig, jag hörde hur de sa att de skulle göra ett ryggmärgsprov vilket inte är helt smärtfritt, hela tiden sa jag till mig själv "öppna ögonen, öppna ögonen" men kroppen svarade inte. Sedan gav de mig Stesolid och jag kände hur jag sakta kom tillbaka. Fick bo på psyk i ett par dagar, då jag mest höll mig undan allt och alla.

Kommer att tänka på att jag opererade bort en godartad tumör i hjärnan för sådär en sju år sedan. Tyvärr har jag ingen koll på om det påverkade mönstret med anfall, minnena ligger inte särskilt strukturerade.

Nä, över till något helt annat. Jag reggade mig på ett forum igår, och skrev ett introduktionsinlägg. Några personer kände igen mig från för 10-15 år sedan, så kul. Särskilt en person som skrev att den konversation vi då hade haft påverkat henne att ta sig ur en destruktiv situation. Jag blir tårögd, man slänger ju ur sig en massa ord i tid och otid, tänk att några faktiskt kan landa som frön i jorden och växa och frodas. Och det får mig att tänka på människor som påverkat mig...