lördag 4 maj 2013

Spatserturer

Jag tar ensamma promenader ner till centrum och fördriver tid. Köpte en billig blåvit sjal idag som jag kollat på tidigare, en vinkylningsmojäng på Systembolaget igår för ett presentkort jag fyndat i botten av handväskan. På ett sätt känns det bra att vara ute, titta på blommande körsbärsträd i parken och tulpaner i trädgårdar och äta kulglass i solskenet. Men lite trött blir jag i huvudet. Det är väl inte så konstigt när man går på stan, men även naturen tröttar, solen, vinden, den påstridiga fågelsången. Ganska skönt känns det att komma hem till ett dunkelt sovrum med mörkläggningsgardin.

Mat finns kvar från igår, lax och kikärtssallad (som har blivit en stapelvara här). Rosévin också, hemkört till dörren igår.

Stötte på en sjuksköterska från psykavdelningen, det väcker onekligen minnen. Jag brukade vara stammis där, inlagd flera gånger om året under tiotalet år. Nu har jag inte varit där sedan februari förra året. Det kanske är ett avslutat kapitel, en vet aldrig. Men det har satt djupa avtryck i mig, inte bara vården i sig (som väl mycket kan sägas om) utan själva upplevelsen av att må så otroligt dåligt, att skåda ner i avgrunden och ibland vara nära att släppa taget. Även om jag har det bra nu så kan jag inte - vill kanske inte - glömma. Försöker använda erfarenheten till att vara tacksam för det jag har.

8 kommentarer:

  1. Otroligt att du har överlevt alla turer fram och tillbaka. Jag tror att det är bra att inte glömma avgrunden, även om en självklart inte vill ha den för nära.

    Och jag är glad att du har det bra nu.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Nog är jag lätt förvånad själv över att jag har klarat mig. Nej, jag vill inte helt förtränga hur det varit, det är också en del av mitt liv.

    Tack, jag hoppas att du också ska få det lugnare.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Du har en jäkla överlevnadsförmåga oh driv i dig må jag säga! Heja dig"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är nog mest lite envis...

      Radera
  4. Våren suger, som en kompis sa en gång :-)
    Styrkekramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar våren men i lagoma doser!
      tack!

      Radera
  5. Det där med att vara "stammis" inom sjukvården är inte kul. Jag som du har varit stammis, dock inte inom psyk utan på kardiologen. Jag hatar hjärtmottagningen!! Får ångest varje gång jag ska dit för att träffa min hjärtläkare. det spelar ingen roll hur bra och trevlig han är. Hela stället får mig att minnas mina 10år som svårt hjärtsjuk. Som du säger, sånt sitter djupt inrotat i själen. Och man vet aldrig om de är ett avslutat kapitel.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror dig. Oavsett hur man är hotad till liv och lem så är det väldigt påfrestande i längden. Jag hoppas verkligen att du får slippa mer hjärtelände!

      Radera