Slarver

Ooops, klockan är 03.00 i detta nu. Det är en lustig upplevelse, att gå från att sova mer än de flesta till detta. Jag tar faktiskt mina Seroquel, som annars söver mig rätt bra. Igår kväll borde jag ha tagit extra piller om jag skulle ha följt protokollet, men det blev ett par screwdrivers istället, jag menar vilket är godast? ;) Och så satt jag och Mannen och diskuterade tankar som väckts av bippogruppen, lätt ironiskt var gårdagens tema "tidiga varningstecken", lite hycklande kände jag mig när folk sa sånt som "sömnen är ju a och o" för jag vet förstås allt detta i teorin, men i praktiken är allt så mycket mer komplicerat. Å ena sidan handlar det om att överleva, å andra sidan att leva, och det borde vara självklart vad som prioriteras men det kortsiktiga tänkandet vill också ta plats, sommarnätter med koltrastar är nästan krångligast för det är en sådan njutning i dem, när det vackra känns på skinnet. Lite kompensation för det djävulska. Trots att det är farligt.

Jag fick ordning på plastpåsarna, två fulla kassar att slänga, det är ett komplett mysterium hur de fick plats i lådan (fast det fick de ju inte ;)) Mannen tyckte att det var mitt jobb för det är jag som av vana sparar varje påse, och det hade han helt rätt i.

Mejlar med en antropolog just nu, kul. Hon forskar på sociala medier och psykisk ohälsa och jag är intervjuperson. Det är spännande att svara på frågorna. Jag är en sucker för att delta i vetenskapliga studier, många enkäter har fyllts i under årens lopp, naturligtvis bara för att jag ska känna mig viktig. ;) Nej, det finns faktiskt också ett litet litet altruistiskt motiv, att få vara med på ett hörn och bidra till kunskapsbildning, även om det naturligtvis bara är som en anonym röst i kören.

Tankarna hoppar rätt friskt nu, jag börjar bli lite splittrad ska erkännas så jag ska hålla tyst nu.