tisdag 5 mars 2013

Upptrappning

Syster C gick och talade med min läkare, och jag ska höja litiumet. En del av mig tycker förstås att det är ett nederlag, men i det stora hela känns det rätt. Jag behöver lite lugn och ro.

Promenad till och från sjukhuset i strålande sol, sedan fika på stan med Mannen. Mysigt. Nu ska jag ägna kvällen åt att motstå knäppa infall.

6 kommentarer:

  1. Önskar dig att du får ordning på medicinerna och stabiliteten. Det är så mycket skönare utan deppsvackor och eventuella dumma grejjer man gör i uppsvängar.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Jag kommer säkert sakna mina flygresor ibland ändå. Man tenderar ju att skönmåla om det gått ett tag sedan sist. Bara minnas det roliga. Fast just nu känns det som om jag har fått nog.

      Kram!

      Radera
  2. Mysigt att fika med sambon så där och ni som har rena rama våren där nere dessutom =D

    Hoppas att höjningen ger önskad effekt.

    Nu ska vi ta en fika hela familjen, mums.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag fick jag verkligen vårvibbar när jag promenerade fram på torra gångvägar. :)

      Fika tillsammans låter mysigt.

      Kram!

      Radera
  3. Hur länge har du stått på lithium? Fungerar det för dig? Biverkningar?

    Härlig dag idag. Jag lunchade med maken. Lovely!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har haft litium i ca fyra år. Det har inte varit någon mirakelkur, men ändå - ser man det genomsnittligt så mår jag absolut bättre nu. Svackorna är inte lika långdragna, jag är inte lika självdestruktiv, det tokiga jag ev. gör när jag är uppåt är inte lika farligt.

      Nu har jag legat rätt lågt i blodvärdet, som tumregel bör man ligga mellan 0,5 - 0,8 för att behandlingen ska vara effektiv (men vissa personer får ligga lite utanför dessa gränser). Jag har legat på 0,5 så det finns utrymme att höja och kanske få en tydligare effekt.

      Den enda större biverkning jag har fått är sköldkörtelunderfunktion, som jag får äta Levaxin emot. Det är inget jag känner av utan det syns på labprov. Sedan blir jag ibland lite lätt darrhänt. Vissa personer får magproblem, men det har jag sluppit. Törstig blir man, men håller man sig till vatten så är det inget större problem, man blir van vid att svepa i sig ett glas då och då.

      Så skönt att du fick en trevlig stund med din man, det kunde du behöva!

      Kram!

      Radera