torsdag 28 mars 2013

Stress/lugn

Den sociala baksmällan blev tung efter söndagen (var det söndagen?), då när jag var på Ikea alltså. Har inte haft mycket kontakt med folk, utom enstaka telefonsamtal med barnen och min mamma. Och så var jag till frisören igår, direkt efteråt storhandlade jag med Mannen. Att stå mitt i Willys och känna att om jag inte kommer härifrån nu så exploderar jag. Det är inte panikångestattacker, jag har inte hjärtklappning eller hyperventilerar, och det är inte social ångest, jag känner mig inte uttittad - det är någon sorts överkänslighetsreaktion där alla intryck blir mer än vad mitt psyke orkar processa. I den korta kassakön ville jag bara slå hårt på mig själv, för att lätta på trycket, men jag behärskade mig. Väl hemma blev det soffan och godis och sova vid sju.

Annars är det osedvanligt lugnt. Inga större humörsvängningar åt något håll, nästan obefintlig konsumtion av stesolid och sömnisar. Så länge jag får röra mig i trögdjurstempo känns det rätt bra, jag är inte helt avtrubbad heller. En aning spännande att se om det är en tillfällighet eller om höjningen av litiumet har denna effekt (jag ligger nu på 0,8 i litiumvärde vilket är runt den övre gränsen), bara tiden kan utvisa.

Påsken blir mycket low key, förutom en familjetillställning på måndag. Jag har en minipåsklilja i fönstret, det är allt. Det är ingen högtid jag har några starka känslor för egentligen.

6 kommentarer:

  1. Jag känner igen den reaktionen så himla mycket: att det blir överbelastning av intryck. Jag brukar behöva ligga under en filt (helt täckt, huvudet också) med öronproppar i för att få ihop mig själv igen efter att ha reagerat så. Göra världen pytteliten och låta filten "visa kroppen" var gränserna går, typ.

    Hoppas det kan vara så att din medicindos är rätt nu, och att du kan få vara stabil ett tag framöver!

    Kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag behöver också få lugn och ro och begränsat med stimuli för att återfå balansen. Kan inte komma på hur jag ska göra för att tåla mer.

      Tack, jag hoppas också att det får förbli lugnt.

      Kram!

      Radera
  2. Jag har märkt efter ett evigt svängade i serumkonc. att när jag mår som bäst så tenderar jag att ligga på 0.7-0.8.
    Sedan när det det blir svajigt igen så visar det sig på proverna att jag för det mesta åkt ner på 0.5-0.6 eller ibland 1.1 och då mår jag inte heller bra.
    Så jag ser ett tydligt samband och känner skillnad fort vid höjning/sänkning.
    Däremot så har ju alla olika "gyllene värden" inom mallen. Vissa behöver ligga lite högre än andra för att vara stabil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tidigare läkare verkar ha velat hålla värdet åt det låga hållet, men den nuvarande ville höja. Nu slutar ju han om några veckor så det återstår att se hur nästa stjärna resonerar. Men jag tycker absolut att det är stabilare nu på alla sätt, så det här kanske är "mitt" värde. Uj, så mycket experimenterande man måste ägna sig åt...

      Radera
  3. Jag som inte visste att social baksmälla finns/är ett begrepp tycker det är ett bra uttryck och jag känner igen mig. Mitt jobb ger mig detta efter varje dag. Möter hundratals människor varje dag. I värsta fall förväntas jag kommunicera med dem alla, på en dag. Jag är känslig för intryck och mycket folk, det tar grymt på krafterna.
    Fast vem fan mår bra av IKEA, Willys, varuhus, frisörsalong och annat, på en gång?!

    Ja jösses experimenterande med Meds, lycka till..
    Glad påsk!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, social baksmälla är väl inget etablerat begrepp utan bara något jag har hittat på, men det verkar som om många förstår vad jag menar... Tyvärr slår den till inte bara när jag gör sånt som folk allmänt uppfattar som jobbigt (typ mellandagsrea) utan även när jag umgås med vänner :(
      Det låter som ett tufft jobb du har. Men jag hoppas att du kommer kunna återhämta dig så att det känns lättare igen.

      Glad påsk själv!
      Kram

      Radera