Slutkläm

Jag har överlevt! Genomfört det fast det kändes hotande nära en kraschlandning. Men jag har inte skadat mig, inte ens lite, och vill inte ta livet av mig. Dagen är lite suddig i mitt minne, men jag har iallafall blivit intervjuad i en timme av en psykiatriker som faktiskt var rätt sympatisk. Det var svinjobbigt, men inte outhärdligt. Han gillade att jag förberett en lista på alla mediciner jag tar och har tagit tidigare, med kommentarer om vilka som funkat bäst. Satte samman den när jag ändå inte kunde sova, snygg blev den också, punktlista och lagom indrag. Enligt intressetestet hos arbetsmarknadskonsulenten har jag viss administrativ förmåga. Trevligt när den kommer till användning.

Nu ska de ha en konferens, men det är mer eller mindre bestämt att jag ska arbetspröva ett par veckor. Läkaren var tydlig med att om det inte funkar kan jag säga ifrån, han vill inte tvinga mig. Så jag testar och ser. Är lite för trött nu för att ha någon åsikt.

Bristen på bubbelvin i huset är skriande för jag glömde systempåsen på tåget. Tröstar mig med att någon annan säkert fick en trevlig kväll. Det går ingen nöd på mig för jag har Grönstedts och brieost. Saknar bara Mannen för han måste jobba extra, men han kommer förhoppningsvis om en dryg timme.

Nu vill jag bara snabbt snabbt återskapa min skyddsbehandlade yta.