Nå

Umgängesliv. Igår, idag, imorgon. Nästa vecka, nästa helg, måndagen efter. Vad har jag givit mig in på? Samtidigt vill jag ju vara en social person. Förr var det inga problem, ville ha folk omkring mig. Nu har jag svårt att sålla intryck. Nacken var stenhård igår kväll, benen stressvärkte. Fast jag hade haft roligt. En viss andel är självpåtagen noja över att någon ska ställa de där vanliga frågorna om vad man gör, att behöva erkänna om än aldrig så ytligt. Mest är det bara ansträngningen att vara närvarande, lyssna på vad folk säger, acceptera deras existens. Den eviga dubbelheten i att vilja ha en flock och inte vilja bli uppäten. Jag tror det ligger i min natur att lita, att tro att flocken inte är vargar i fårakläder, min nuvarande cynism känns som en stor sorg.