Oväntad hopstötning på tåget med en bekantskap från bnu, det blev en improviserad fika på stan. Är så kul när man träffar folk man vågar prata ganska fritt med.
Och så fick jag ett ryck och gick runt i ett linne i flera timmar i hettan för första gången på ganska många år. Visserligen inte i min egen stad, men ändå. Det är inte bara en fråga om värme, utan framför allt känslan av att vara inspärrad, att skämmas för sin historia, skräcken för att någon människa skulle kunna bli obehagligt berörd om de ser hur jag ser ut. Jag är faktiskt mindre rädd för att själv bli dömd än för att andra kan bli negativt påverkade, särskilt att mina närmaste skulle kunna bli dömda för min svaghet.
Samtidigt känns det absurt, löjeväckande, att min kropps utseende skulle ha den makten över andra. Ser plötsligt framför mig hur alla människor ser ut inuti, hur vi alla är mer eller mindre välorganiserad köttfärs.
Ja vad knepigt sådant kan vara.. Jag tänker ofta dubbelt där. Att jag kan "smutsa" ner bilden folk får av dem runt mig om jag ser ut som jag gör.. men samtidigt vågar jag knappt se ut som jag gör om jag inte har sällskap. Inbillar mig att folk tror att jag är mer "normal" ifall de ser att någon faktiskt står ut att umgås med mig, men å andra sidan skulle de ju lika gärna kunna tänka att vi är "svaga" allihop för att de antar. Egentligen kanske vi tänker för mycket..? Tycker iaf att det var bra gjort av dig att ha linne & vad kul att du träffade på en b.nu-bekant!
SvaraRaderaHihi jo visst kan man tänka i lager på lager på lager tills man snurrar in sig själv helt "å ena sidan men å andra sidan" Får försöka se att hur man än gör kommer inte jorden att gå under.
SvaraRadera"hur vi alla är mer eller mindre välorganiserad köttfärs"
SvaraRaderafy faaan vad bra!! *asg*
den bilden ska jag bära med mig när jag hatar alla smala vackra sommarflickor!
tack!
Någon jävla nytta ska man väl ha av sin gamla avbrutna utbildning, hann iaf med anatomikursen, haha.
SvaraRadera