Icke mindre än två telefonsamtal med försäkringskassan på samma dag. Först ringde min läkare och sa att han pratat med FK angående Pila-projektet, och strax därefter ringde hon som har hand om det. Så nu ska jag på en veckas utredning och två veckors arbetsprövning, troligen i början av augusti. Har svårt att överblicka hur det kommer att bli. Det är väl i teorin bra om jag kommer igång med rehabilitering, i praktiken känner jag mig mest skräckslagen inför själva utredningen. Man ska träffa läkare, psykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast samt socionom. Är väl bara bilmek som fattas. Fy fan för att vända ut och in på sig själv inför så många främmande ansikten. Dessutom blir det långt hemifrån, hon kunde inte säga bestämt men antingen i Malmö, Kristianstad eller Simrishamn. Är det möten inbokade på morgonen kanske man inte ens hinner åka fram och tillbaka utan måste sova över där. FK står för hotell och resor och så, det är mer att det känns läskigt att gå igenom något som garanterat kommer vara ångestskapande och sen inte kunna komma hem till Mannen emellan. Jag hoppas jag kommer kunna hantera det bra men det är ingen självklarhet. Nåväl, det är ändå inget jag kan göra något åt, det är ju inte precis frivilligt att delta, så jag får se hur det ser ut när jag fått schemat.
Samtal nr 2 ringde jag själv. Jag gillar inte myndighetssamtal så det var duktigt. Fick ett brev från FK häromdagen där någon presenterade sig som min "personliga handläggare". Till skillnad från alla opersonliga handläggare man har haft förut då? I vilket fall frågade jag hur läget stod med min ansökan om sjukersättning, och de har fattat beslut, jag har bara inte hunnit få papperet ännu. Så nu vet jag åtminstone att jag har pengar det närmaste året, om jag ska arbetsträna inom Pila-projektet i ett år har jag iaf något att leva på under tiden. Just det är en lättnad, även om jag inte allmänt känner mig lättad, det är för mycket som är osäkert.
Jobbigt att tänka på framtiden. Jag smiter undan från det, eftersom det är tufft att konfronteras med att man tillhör det berömda utanförskapet. Arbetslös, det är illa nog, men dessutom psykfall med mångårig sjukskrivning. En sån som det borde vara skottpengar på. Önskar jag kunde önska mig ett jobb, men alltför mycket av den svarta realismen sipprar igenom, jag lyckas inte intala mig själv att det ska gå när samhällsstämningen är att alla som inte kan producera 110% kan slängas på sophögen, och helst bör någon annan ta hand om sophämtningsräkningen. Om folk blundar kanske jag blir osynlig?
Så jag återgår till min verklighetsflykt. Jag kan ändå inte se och förstå just nu.
måndag 30 juni 2008
Mål
Söndagen blev en lite grabbig dag. Beredskapsmuseet (andra världskriget, mycket kanoner), till middag rysk köttfärsröra och skåla i Smirnoff, sen fotbollsfinal. Rätt trevligt. Rätt lag vann.
Idag ska jag vänta på posten, haha. Diska och ta en promenad i blåsten. Det känns skönt att ha det lugnt och småtråkigt. Längtar inte efter någon action idag, vill bara sitta under korkeken och lukta på blommorna.
Idag ska jag vänta på posten, haha. Diska och ta en promenad i blåsten. Det känns skönt att ha det lugnt och småtråkigt. Längtar inte efter någon action idag, vill bara sitta under korkeken och lukta på blommorna.
fredag 27 juni 2008
Sockerdricka
Sockerdrickan i kroppen, älskar den (fast jag har faktiskt sovit, lite iaf)! Här ska drickas bubbel ikväll, Palmer Millesime 2000, älskar det! Och älskar att jag slipper väcka Mannen idag, han är ledig - han är så morgontrött att det känns mer eller mindre som tortyr varje gång jag kör upp honom.
Sitter och lyssnar på hejdlöst romantiska låtar tills jag gråter. Musik låter så mycket bättre såna här dagar, jag hör med ryggraden, pianostämmor och basslingor. Gillar att använda riktiga hörlurar istället för proppar i öronen.
Kanske borde duscha och klä på mig, Coop öppnar snart, jag kan handla mat.
Dagens blomma är eldröd och knallgul germini.
Jag har sån himla tur som fortfarande lever.
Sitter och lyssnar på hejdlöst romantiska låtar tills jag gråter. Musik låter så mycket bättre såna här dagar, jag hör med ryggraden, pianostämmor och basslingor. Gillar att använda riktiga hörlurar istället för proppar i öronen.
Kanske borde duscha och klä på mig, Coop öppnar snart, jag kan handla mat.
Dagens blomma är eldröd och knallgul germini.
Jag har sån himla tur som fortfarande lever.
torsdag 26 juni 2008
Avslappning
Kollade mitt bankkonto. Kommer FK-pengar på måndag. Kortsiktigt kanske, men så inihelvete skönt att det ordnar sig. Kroppen blir tung som sten nu när spänningen släpper. Känsla.
tisdag 24 juni 2008
Välvilja
Blev lite ovanligt tjurig idag. Insåg till slut att det nog hängde ihop med en allmänt förhöjd spänningsnivå för att jag inte fått besked från FK än. Min ersättningsperiod tog slut i maj och det är måttligt kul att helt och hållet leva på Mannen, hur snäll och generös han än är så är han inte precis gjord av pengar. Dessutom är jag löjligt telefonrädd, åtminstone när det gäller myndigheter. Hade FK haft något kontor kvar man kunde gå in på och fråga hade jag kanske gjort det, men sådana kontor verkar tillhöra en svunnen epok. Mannen ställde återigen upp som riddaren på den vita hästen och ringde åt mig (dessutom som nr 122 i telefonkön!) Jo, jag hade nog gjort det själv annars till slut, men det hade kanske tagit en vecka till att samla mod. Var rädd att mitt ärende skulle ha hamnat i någon semesterledig persons hög, men de sa att det höll på att handläggas just nu så jag lär få svar snart tack och lov. Även om svaret blir ett blankt nej, sånt vet man ju inte i dagens läge, så vill jag ha besked. Osäkerhet tacklar jag inte så bra, vill ha förvarningar, kunna ställa in mig, sätta på mig mitt pansar om det ska gå åt helvete.
Min mamma har gradvis blivit mer tillgänglig på senare tid. När hon ringde idag beklagade hon att vi bara sågs en rätt kort stund när de var här nere nyligen, och det lät ärligt menat. Hon vill att jag kommer upp till Varberg i höst när hon och hennes väninna är där. Jag kan ta det bättre också, inte lika mycket gamla förväntningar som kommer upp, känner mig lite mer avslappnad.
Såg dokumentären på SVT1 igår som var gjord av en kille som växt upp inom Guds Barn/Familjen där han intervjuade flera andra med samma bakgrund. Få saker gör mig så illa berörd som ondska som utövas med goda avsikter. Ack så vanligt, en del av livet, vem har inte gjort sig skyldig till det någon gång? Men hur kan man acceptera att livet är sånt? Ett otäckt ögonblick på slutet när han talar med sin mamma på telefon, mamman som i princip övergivit honom och låtit honom utsättas för allt möjligt, när hon säger att hon ska förlåta honom. Hon låter som om hon verkligen menar det. Hur blind kan man vara, får man vara? Måste man vara? Gör vi alla vad som helst för att upprätthålla vår bild av verkligheten? Nej, jag får inte ge upp inför cynismens krav på att få tolka livet. Måste hålla fast vid tanken att goda avsikter visst kan leda rätt. Iallafall ibland. Upprätthålla bilden av livet som levbart.
Min mamma har gradvis blivit mer tillgänglig på senare tid. När hon ringde idag beklagade hon att vi bara sågs en rätt kort stund när de var här nere nyligen, och det lät ärligt menat. Hon vill att jag kommer upp till Varberg i höst när hon och hennes väninna är där. Jag kan ta det bättre också, inte lika mycket gamla förväntningar som kommer upp, känner mig lite mer avslappnad.
Såg dokumentären på SVT1 igår som var gjord av en kille som växt upp inom Guds Barn/Familjen där han intervjuade flera andra med samma bakgrund. Få saker gör mig så illa berörd som ondska som utövas med goda avsikter. Ack så vanligt, en del av livet, vem har inte gjort sig skyldig till det någon gång? Men hur kan man acceptera att livet är sånt? Ett otäckt ögonblick på slutet när han talar med sin mamma på telefon, mamman som i princip övergivit honom och låtit honom utsättas för allt möjligt, när hon säger att hon ska förlåta honom. Hon låter som om hon verkligen menar det. Hur blind kan man vara, får man vara? Måste man vara? Gör vi alla vad som helst för att upprätthålla vår bild av verkligheten? Nej, jag får inte ge upp inför cynismens krav på att få tolka livet. Måste hålla fast vid tanken att goda avsikter visst kan leda rätt. Iallafall ibland. Upprätthålla bilden av livet som levbart.
söndag 22 juni 2008
Kors
Jag har börjat utnyttja det faktum att jag har ett sommarkort på Skånetrafiken. I torsdags blev det Lund t.o.r. Gick en guidad tur på engelska i domkyrkan, ett infall bara. Försökte sitta tyst en stund i dopkapellet högst upp till vänster, som enligt mycket tydliga skyltar vid ingångarna skulle vara till för de som ville sitta i stillhet, inte för sightseeing och fotografering, vilket inte för en sekund hindrade högljudda danskar från att klampa omkring. Min "vän av ordning"-sida reste ragg. I övrigt var det intressant, riktigt gamla byggnader är något speciellt.
Igår hamnade jag på outgrundliga vägnar på kyrkogården i Landskrona!! Inte egentligen för egen del, mer som sällskap och den som letade upp en grav. Det var verkligen otroligt svårt att hitta där, hur stort som helst, och bara en liten diskret karta vid ingången och världens minsta skyltar med kvartersnummer som var hur lätta som helst att missa. Jag är inte så värst mycket för kyrkogårdar. Brukar aldrig besöka de av mina släktingar som dött, inte ens min pappas grav. Min farmor och farfar ligger också i Landskrona men jag har inte särskilt starka känslomässiga band till dem så jag hoppade över den biten.
Däremellan midsommarafton. Många i min inte särskilt stora umgängeskrets är singel, så jag kan känna mig lite elak eller åtminstone klumpig när jag mal på om hur fin Mannen är och hur bra vi har det. Krångligt. Samtidigt kan jag inte hålla käften. Midsommar blev perfekt. Bara vi två. God mat - skärgårdssill, gravlax, färsk sparris, sallad med Romantica-tomater och sockerärtor, JubileumsAkvavit och Rotari Rosé. Massor av sentimentala utläggningar om allt vi tycker om hos varandra. Lite EM-fotboll till slut, Turkiet-Kroatien som blev ruggigt spännande i de sista minuterna. Det enda som saknades var väl "Små grodorna", hihi.
Undrar hur ens hjärna funkar egentligen. Ja, jag menar inte på "jag är så deprimerad att jag vill dö"-nivå utan det där mer vardagliga. Är helt fast på en klänning jag såg i Lund. Har inte ens provat den, vill ändå ha. Och jag har gott om kläder så det är inget äkta behov. Är det samlarfolks-hjärnan som slår till, vill roffa åt sig nu allt som är attraktivt för man vet inte hur länge det finns kvar, svältåren väntar runt hörnet?
Dagens blomma är eldröda vallmo som blommar längs vägkanterna nu. Något barndomsminne som hör till, vagt men skarpa detaljer. Blommorna jag ville plocka men som vissnar direkt när de bryts.
Igår hamnade jag på outgrundliga vägnar på kyrkogården i Landskrona!! Inte egentligen för egen del, mer som sällskap och den som letade upp en grav. Det var verkligen otroligt svårt att hitta där, hur stort som helst, och bara en liten diskret karta vid ingången och världens minsta skyltar med kvartersnummer som var hur lätta som helst att missa. Jag är inte så värst mycket för kyrkogårdar. Brukar aldrig besöka de av mina släktingar som dött, inte ens min pappas grav. Min farmor och farfar ligger också i Landskrona men jag har inte särskilt starka känslomässiga band till dem så jag hoppade över den biten.
Däremellan midsommarafton. Många i min inte särskilt stora umgängeskrets är singel, så jag kan känna mig lite elak eller åtminstone klumpig när jag mal på om hur fin Mannen är och hur bra vi har det. Krångligt. Samtidigt kan jag inte hålla käften. Midsommar blev perfekt. Bara vi två. God mat - skärgårdssill, gravlax, färsk sparris, sallad med Romantica-tomater och sockerärtor, JubileumsAkvavit och Rotari Rosé. Massor av sentimentala utläggningar om allt vi tycker om hos varandra. Lite EM-fotboll till slut, Turkiet-Kroatien som blev ruggigt spännande i de sista minuterna. Det enda som saknades var väl "Små grodorna", hihi.
Undrar hur ens hjärna funkar egentligen. Ja, jag menar inte på "jag är så deprimerad att jag vill dö"-nivå utan det där mer vardagliga. Är helt fast på en klänning jag såg i Lund. Har inte ens provat den, vill ändå ha. Och jag har gott om kläder så det är inget äkta behov. Är det samlarfolks-hjärnan som slår till, vill roffa åt sig nu allt som är attraktivt för man vet inte hur länge det finns kvar, svältåren väntar runt hörnet?
Dagens blomma är eldröda vallmo som blommar längs vägkanterna nu. Något barndomsminne som hör till, vagt men skarpa detaljer. Blommorna jag ville plocka men som vissnar direkt när de bryts.
onsdag 18 juni 2008
Parallellogram
Gårdagens aningens sömnbristinducerade uppåtmorgon lade sig efter en heldags promenerande i Malmö och en helnatts sömn.
Min stackars psykolog fick en extrem nackspärr i måndags så jag träffade honom idag istället. Det blev en del snack om parallellerna mellan sektvärlden och psykvårdsvärlden. Slutenhet, eget språk, egna värderingar, auktoritär uppbyggnad, krav på tolkningsföreträde. Är rätt tacksamt att klaga på vården hos honom eftersom han själv är ganska kritisk. Sedan känns det tufft att man aldrig till 100% kan lägga sitt liv som psykfall till handlingarna för minnena finns ju där, minnena och vissheten om att jo, så jävligt kan det bli. Kommer aldrig kunna inbilla mig själv att man inte kan bli så desperat. Rädslan att när som helst falla tillbaka. Han försökte peppa mig med att jag så småningom kommer att få perspektiv och kunna se det som en viktig erfarenhet. Fan tro't.
Hur som helst ska jag ha sommarlov nu.
Min stackars psykolog fick en extrem nackspärr i måndags så jag träffade honom idag istället. Det blev en del snack om parallellerna mellan sektvärlden och psykvårdsvärlden. Slutenhet, eget språk, egna värderingar, auktoritär uppbyggnad, krav på tolkningsföreträde. Är rätt tacksamt att klaga på vården hos honom eftersom han själv är ganska kritisk. Sedan känns det tufft att man aldrig till 100% kan lägga sitt liv som psykfall till handlingarna för minnena finns ju där, minnena och vissheten om att jo, så jävligt kan det bli. Kommer aldrig kunna inbilla mig själv att man inte kan bli så desperat. Rädslan att när som helst falla tillbaka. Han försökte peppa mig med att jag så småningom kommer att få perspektiv och kunna se det som en viktig erfarenhet. Fan tro't.
Hur som helst ska jag ha sommarlov nu.
tisdag 17 juni 2008
måndag 16 juni 2008
Brevbärarbrist
Yngste sonen ringde, han hade varit på sjukhuset och kollats upp så att det iaf inte är något farligt, inget med hjärtat eller så. Men de kunde inte komma på vad problemet är. Han får nog försöka kolla sig igen på vårdcentralen när han kommer hem. En lättnad ändå att höra att det inte verkar vara något akut.
Ingen post idag, inte ens reklam. Det kommer alltid reklam med Posten-posten på måndagar. Bara CityMail kom och lade post i fel låda, de har satt upp nya lådor åt oss men inte tagit bort de gamla, smart. Varför blir jag så störd av icke-existerande post? Jag väntar inte på något särskilt. Det är bara någon sorts inramning av dagen. När posten kommer är förmiddagen slut. Eller så kanske jag väntar på något trots allt, utan att veta om det. Ungefär som jag har vansinnigt svårt att inte svara i telefon. Fast det oftast bara är någon försäljare. Det kanske är Meddelandet som kommer. Gud uppenbarade sig i ett reklamblad från Netto. 42.
Ingen post idag, inte ens reklam. Det kommer alltid reklam med Posten-posten på måndagar. Bara CityMail kom och lade post i fel låda, de har satt upp nya lådor åt oss men inte tagit bort de gamla, smart. Varför blir jag så störd av icke-existerande post? Jag väntar inte på något särskilt. Det är bara någon sorts inramning av dagen. När posten kommer är förmiddagen slut. Eller så kanske jag väntar på något trots allt, utan att veta om det. Ungefär som jag har vansinnigt svårt att inte svara i telefon. Fast det oftast bara är någon försäljare. Det kanske är Meddelandet som kommer. Gud uppenbarade sig i ett reklamblad från Netto. 42.
Snigel
Lite ledsen igen. Blev påmind om L. Det är nästan ett år sedan. Hon sökte hjälp så sent som dagen innan, jävla vård. Vi borde snackat nu om det som varit, "Herregud, tänk vilka vrak vi var, sån tur att vi mår mycket bättre nu" och skrattat. Om världen hade varit som den borde vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)