Jag har börjat utnyttja det faktum att jag har ett sommarkort på Skånetrafiken. I torsdags blev det Lund t.o.r. Gick en guidad tur på engelska i domkyrkan, ett infall bara. Försökte sitta tyst en stund i dopkapellet högst upp till vänster, som enligt mycket tydliga skyltar vid ingångarna skulle vara till för de som ville sitta i stillhet, inte för sightseeing och fotografering, vilket inte för en sekund hindrade högljudda danskar från att klampa omkring. Min "vän av ordning"-sida reste ragg. I övrigt var det intressant, riktigt gamla byggnader är något speciellt.
Igår hamnade jag på outgrundliga vägnar på kyrkogården i Landskrona!! Inte egentligen för egen del, mer som sällskap och den som letade upp en grav. Det var verkligen otroligt svårt att hitta där, hur stort som helst, och bara en liten diskret karta vid ingången och världens minsta skyltar med kvartersnummer som var hur lätta som helst att missa. Jag är inte så värst mycket för kyrkogårdar. Brukar aldrig besöka de av mina släktingar som dött, inte ens min pappas grav. Min farmor och farfar ligger också i Landskrona men jag har inte särskilt starka känslomässiga band till dem så jag hoppade över den biten.
Däremellan midsommarafton. Många i min inte särskilt stora umgängeskrets är singel, så jag kan känna mig lite elak eller åtminstone klumpig när jag mal på om hur fin Mannen är och hur bra vi har det. Krångligt. Samtidigt kan jag inte hålla käften. Midsommar blev perfekt. Bara vi två. God mat - skärgårdssill, gravlax, färsk sparris, sallad med Romantica-tomater och sockerärtor, JubileumsAkvavit och Rotari Rosé. Massor av sentimentala utläggningar om allt vi tycker om hos varandra. Lite EM-fotboll till slut, Turkiet-Kroatien som blev ruggigt spännande i de sista minuterna. Det enda som saknades var väl "Små grodorna", hihi.
Undrar hur ens hjärna funkar egentligen. Ja, jag menar inte på "jag är så deprimerad att jag vill dö"-nivå utan det där mer vardagliga. Är helt fast på en klänning jag såg i Lund. Har inte ens provat den, vill ändå ha. Och jag har gott om kläder så det är inget äkta behov. Är det samlarfolks-hjärnan som slår till, vill roffa åt sig nu allt som är attraktivt för man vet inte hur länge det finns kvar, svältåren väntar runt hörnet?
Dagens blomma är eldröda vallmo som blommar längs vägkanterna nu. Något barndomsminne som hör till, vagt men skarpa detaljer. Blommorna jag ville plocka men som vissnar direkt när de bryts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar