måndag 2 juni 2008

Poker

Lite intressant på sätt och vis att jag sa till min psykolog idag att jag inte litar helt på honom, eller för att vara exakt att jag inte litar på någon som jobbar åt landstinget oavsett vem. Den där obalansen, som patient är man alltid i underläge för det är alltid de som bestämmer, om man ska få hjälp, vilken sorts hjälp, hur länge. Visst, jag kan ha synpunkter, men de har sista ordet. Och det är mig som det är fel på, jag som behöver fixas, detta är utgångspunkten för hela situationen.

Först blev det ett bra samtal, men sedan kröp någon sorts hopplöshetskänsla in. Kunde inte sätta fingret på då varför, men nu ser jag tydligare att det hade att göra med att han ville förklara sig, att han inte ser sig som en lärare som ska predika den rätta vägen, att hans strävan är att vi tillsammans ska förstå. Och så vidare. Vilket jag iofs uppskattar. Men ändå känns det som något sorts försvar, att han har goda avsikter, och jag tror jag kan förstå det för det är en så normal reaktion att försvara sig om man känner sig missförstådd, vem gör inte det? Samtidigt blir inte min upplevelse av att vara utsatt riktigt bekräftad. Ingen inom vården verkar vilja se och helt erkänna hur ojämlik vårdsituationen är i grunden. Att de alltid har ess på handen, själv sitter man där med i extrema fall en kung, men oftare med en tvåa eller trea.

Mår inte dåligt ikväll, men det känns lite sorgset att ha varit så otroligt desperat och vilsen att jag vänt mig till vården gång efter gång trots att det känns så otryggt.

Har precis slagit ihjäl årets första mygga.

2 kommentarer:

  1. Det här med att sökahjälp är svårt ju..först måste man erkänna för sig självatt man behöver hjälp..det är ett stort steg..sen måste man förstå att det är inte DE somkan göra dig hel, det är DU med hjälp av dem..Det gäller att kämpa..och jag tycker du kämpar på asbra. Skitbra att du diskuterade med din terra att du inte litar helt på honom, jag litar fullständing på min terra..men det tog över ett år..Vi kommer bli hela en dag..fria..för vi kämpar tillsammans.. KRAMAR

    SvaraRadera
  2. Tack LaLuna, du kämpar också!
    *kramar tillbaka*

    SvaraRadera