Regndroppar

Jag kämpar. För att vara i nuet. För att sakta ner. För att inte följa impulser (gedigavgedigavgedigav). Gammal musik för att dränka tankarna som hoppar hage. Allt känns bakvänt, men jag är lycklig. Mannen säger åt mig, det är väl tur antar jag, kanske gör jag som jag ska ikväll och kanske sover jag mig ner till en mer dämpad nivå. Usch så trist. Jag vill att saker ska vara som jag vill och inte som de är. Som en barnunge som inte fick rätt födelsedagspresent.

Att en lobelia kan vara så blå att den spränger sig loss från bakgrunden.

Slarver

Ooops, klockan är 03.00 i detta nu. Det är en lustig upplevelse, att gå från att sova mer än de flesta till detta. Jag tar faktiskt mina Seroquel, som annars söver mig rätt bra. Igår kväll borde jag ha tagit extra piller om jag skulle ha följt protokollet, men det blev ett par screwdrivers istället, jag menar vilket är godast? ;) Och så satt jag och Mannen och diskuterade tankar som väckts av bippogruppen, lätt ironiskt var gårdagens tema "tidiga varningstecken", lite hycklande kände jag mig när folk sa sånt som "sömnen är ju a och o" för jag vet förstås allt detta i teorin, men i praktiken är allt så mycket mer komplicerat. Å ena sidan handlar det om att överleva, å andra sidan att leva, och det borde vara självklart vad som prioriteras men det kortsiktiga tänkandet vill också ta plats, sommarnätter med koltrastar är nästan krångligast för det är en sådan njutning i dem, när det vackra känns på skinnet. Lite kompensation för det djävulska. Trots att det är farligt.

Jag fick ordning på plastpåsarna, två fulla kassar att slänga, det är ett komplett mysterium hur de fick plats i lådan (fast det fick de ju inte ;)) Mannen tyckte att det var mitt jobb för det är jag som av vana sparar varje påse, och det hade han helt rätt i.

Mejlar med en antropolog just nu, kul. Hon forskar på sociala medier och psykisk ohälsa och jag är intervjuperson. Det är spännande att svara på frågorna. Jag är en sucker för att delta i vetenskapliga studier, många enkäter har fyllts i under årens lopp, naturligtvis bara för att jag ska känna mig viktig. ;) Nej, det finns faktiskt också ett litet litet altruistiskt motiv, att få vara med på ett hörn och bidra till kunskapsbildning, även om det naturligtvis bara är som en anonym röst i kören.

Tankarna hoppar rätt friskt nu, jag börjar bli lite splittrad ska erkännas så jag ska hålla tyst nu.

Sjöjungfru

Jag slet mig från ett program på Discovery om varför det finns sjöjungfrur för att lätt rastlös sätta mig framför datorn. Alternativet hade varit att sortera plastpåsar. Jo, seriöst. Jag har vanan att spara på dem och nu är kökslådan så proppfull att den inte går att stänga helt. Dags för en brandkårsutryckning. Vet dock inte riktigt efter vilka kriterier jag ska sortera. Praktiskt storlek? Snygg färg? Detta har förutsättningar att bli ett megaprojekt. ;)

Okej, ett annat alternativ kl 03.00 är att sova, jag är inne på tredje natten med ca. tre timmars sömn (annars sover jag 3+3+3=9 timmar). Syster C skulle tillrättavisa mig. Men min viljestyrka räcker inte till för mer piller, jag flyter i neonfärgade strömmar och kroppen vibrerar. Jag dämpar mig på ytan, det är allt.

Koltrastarna har vaknat.

Kompassnål

Vi kom hem med ett balkongbord, cykeldäck, tallrikar och ett usb-minne, rätt rolig blandning. Mannen var nog lite förvånad över att jag inte kom dragandes med (ännu) en ny väska, fast det är bara för att jag antagligen kanske nog handlar en på nätet. ;) Skatteåterbäringen måste festas upp.

Mår bra, för bra? Jag sitter inte och babblar utan befinner mig i en egen liten sfär av ljus och energi. Skriver en del gör jag förstås. Here, there and everywhere. Fast jag skyr facebook, förnuftigt nog. Hoppade in på ett forum jag inte besökt på ett halvår, bara för att vinka till dem jag känner och naturligtvis komma med en del pladder om mig själv. Det väcker mörka minnen till liv, men jag blir inte illa berörd, snarare tacksam över att det ändå hänt en del, att jag faktiskt har gått framåt. Trots att jag inte är en speciellt duktig eller dygdig person har jag navigerat runt en del farliga skär och rört mig i riktning mot land. Framme är jag inte, inte ännu, kanske aldrig, men vinden når mig från stranden med doft av syrén och färskt gräs, och jag vet att livet inte måste vara ett helvete.

Grönljus

En kopp presskaffe och fjorton köksluckor senare. Idag har jag ljusgrön - på gränsen till neongrön - linnedräkt på mig. Det är roligt att inte ha någon stil, utan ett antal. Ibland har jag inget emot att synas, ibland är jeans och grå tröja lagom.

Men nu är jag uttråkad, det är så lång tid kvar till tolv.

Inte har jag fått journalkopiorna ännu heller, det brukar gå snabbare. Det är egentligen inte någon brådska, jag stör mig bara på det, är nyfiken på vad Dr R skrev. Undrar också vilken ny läkare jag ska få, men det är inte förrän i augusti jag ska dit nästa gång. Min absoluta ambition är att inte behöva något läkarbesök innan dess. Och det var ett "inte" i varje mening i detta stycke. Och man ska inte börja meningar med "och", men det känns ju som en poänglös regel. Jag suger på grammatik men brukar kunna göra mig förstådd ändå. Och det är trevligt.

Sladder

Blev visst en tidig morgons fågelsång igen. Det hade varit kul att ha en riktig statistik på bloggen, men det jag ser på blogger är antal sidvisningar, vilket då inkluderar alla som besökt från spamlänkar till sidan, en hel del särskilt ryska gissningsvis oftast robotar som vrider till det. Jag kan åtminstone konstatera att jag är lösmynt, 1510 inlägg har jag publicerat, plus 311 på Ordminnen. Hade jag haft ambitionen hade jag kunnat skriva en bok istället, men nu är jag alldeles nöjd med att ha bloggandet som forum och friheten att inte vara litterär.

Framåt 12 ska jag väcka Mannen, så ska vi åka till köptemplet. Han ska nog till Kjell&Co tror jag och jag till väskaffärerna, hur stereotyp kan man bli. ;) Nåväl, med den rastlöshet som surrar runt i min kropp blir det bra med en utflykt även om jag kanske inte får något direkt uträttat, surr i min knopp också. Jag får idéer, som att jag borde torka av alla dörrar, men kommer inte riktigt till skott.

Kaffekaffetåren den är bra
Kaffekaffetåren varje da'

Ska förflytta mig i nordlig (tror jag) riktning åt kaffekannan till.

Husa

Tre timmars tjejsnack blev det. :) Och wienerbröd, just vad jag behövde... ehm. Kul när man kan sammanföra två personer som verkar trivas i varandras sällskap.

Nu har jag bytt lakan och vaskat av badrummet, dammsugning väntar. Den oinsatte skulle lätt kunna få för sig att jag är huslig. Glöm alla sådana tankar! Huslig var jag när ungarna var små, bakade, stickade, pysslade. Numera dansar dammråttorna - förlåt, änglatofflorna - fritt. Fast helt låter jag det inte förfalla, det får bli ett ryck vissa dagar. Tur att man har ryck-dagar.

Uppvaknad

Efter flera nätter med sömn runt tio-elva timmar och allmän trötthet på dagen också så vaknade jag nu klockan två, relativt pigg och nyter. Har försökt somna om men bara vrider mig. Lite till måste jag nog ändå vila för jag ska träffa två kompisar ("bippogänget" haha, vi kan sitta och jämföra medikamenter som gamla tanter) och fika senare idag. Dessutom dök ett plötsligt köpsug upp, jag vill absolut ha en Spikes&Sparrow-väska. Jaja, vi får allt se hur det blir med det. Och så höll jag på att börja byta lakan, vilket visserligen är en utmärkt idé men inte ska göras fem på morgonen. Jag får nog försöka sakta ner innan jag speedat upp för mycket. Men diska ska jag göra nu.

Hondärunderstenen

Sovsovsov. Mannen fick väcka mig ur en mardröm. Jagad av galning med kniv, ungefär som jag då.

Fast sen tog jag mig ut, faktiskt. Ner till stationen för att ladda busskortet. Det går att göra på nätet också men det var en bra ursäkt för att klä på sig. Vimlade runt i några affärer också utan att handla, tills jag anlade Ica och skördade äpplen och vaniljvisp.

Fortfarande mentalt avstängd efter helgen. Känner mig teknostressad av mail och bloggar och facebook och wf, så jag får nog ge mig själv lite semester. Som alltid är jag snart tillbaka, jag vill veta vad som händer, bara inte just nu...

Konvaljedoft

Det kom en blombukett i ett brev.  Tack snälla mamma.
För övrigt har jag inte riktigt vaknat till ännu.

Après

Klockan är snart elva, fy fan så seg jag är. Ändå kom jag i säng före midnatt. Men det är jobbigt att träffa folk. Trevligt nog var där också fyra hundar på (trädgårds-)festen så när jag tröttnade lite på människorna hade jag en liten fyrbent krabat i knät.

Slut på frossande idag. Vikten vill krypa iväg och det är ju dumt.

Är en aning låg ärligt talat. Vill få släppa tankarna på allt och alla och bara existera.

Blir kanske ingen bloggrunda idag så jag vinkar till er här.

Kunskapsfragment

Gäsp. Lite segt att dra sig upp vid åtta även om jag var i säng strax före midnatt och inte drack någon alkohol. Det kostar på med sällskapsliv, fast det får det vara värt, vi hade det väldigt trevligt igår kväll. Jag blir så glad när jag träffar på fina människor som ger mig hopp om mänskligheten.

Får väl se hur det blir med festen ikväll. Kanske åker jag dit men åker hem tidigt. Sedan blir söndagen garanterat en heldag i min grotta - sovrummet.

Tänker på gravänderna vi såg komma flygandes häromdagen. Att jag kände igen dem på långt håll även om jag först inte mindes namnet. Det mesta av det jag en gång pluggade har jag glömt, men då och då poppar någonting upp. Som telomerer, idag i sammanhanget Längre telomerer efter behandling med litium. En trodde väl inte direkt att biologiutbildningen mest skulle bli en förberedande patientkurs, haha. Hjälpa en att klara av att traggla sig igenom Fass. Jag går oftast inte runt och grämer mig så mycket över saker i mitt förgångna, men att jag aldrig pluggade färdigt sticker i hjärtat.



Hursomhelst, en utbildning är ingen garanti för någon lycka. Nästan ingenting kan försäkra oss det liv vi helst vill ha, utan vi skapar allt eftersom vi går framåt, bygger av stickor och strån och lär oss förhoppningsvis ett och annat på vägen. Jag ska träna lite på tacksamhet idag.

Bakgrundssorl

Jag gav upp och tog ett piller till, jag är relativt restriktiv med dem men ibland gör de mer nytta än skada. Kunde sova ett par timmar till på förmiddagen, utan drömmar. Idag känner jag mig mer småsvajig, har ätit frukost, tvättat två maskiner, hämtat posten (bara reklam), sorterat en hög papper, betalat några räkningar och gått ut med soporna. Allt sånt där vanligt. Samtidigt surrar ångesten runt i kroppen, bara lite så där, påminner om att den finns där redo att hugga till.  Men det blir säkert bättre ikväll när vi hälsar på en väldigt trevlig kompis. Hon och jag träffades för några år sedan när vi delade rum på psyk, where else, men hon har kommit väldigt långt och är en härlig positiv människa, vi skrattar massor när vi ses. Jag ska klä upp mig mycket finare än jag behöver, hon tar inte illa upp. Det är skönt att fokusera lite på fåfänga istället för på sjukhusfiltar.

Nattmara

Vaknar mitt i natten, stel av ångest. Dåtiden klibbar fast vid mig. Lika bra att gå upp, placerade mig framför tv:n ett tag men filmen jag tittade på spårade ur mer och mer så nu sitter jag här framför datorn istället. Jag är iallafall lite lugnare nu, inte lugn men lugnare, efter en kopp kaffe och några chokladbitar. Vill inte ta mer benso, klarar mig nog ändå. Ska surfa runt och tänka på annat, som hur skådespelerskor kan springa i full fart över en gräsmatta i höga klackar och de senaste turerna i lokalpolitiken. Vad som helst tills ögonlocken faller ihop igen.

Dagssummering

Kursen idag blev intensiv. Huvudtemat var slutenvård, en sjuksköterska från vårdavdelningen pratade, men vi kom med många kommentarer om saker vi tyckt fungerat mindre bra, alla vi patienter hade någon gång varit inlagda. Ett av syftena med kursen är att framföra åsikter till vården. Blev en hel del snack om ect.

Sedan hade vi gruppdiskussionen, som handlade om allt från hög puls till jobbig trötthet. Det blir en hel del jämförande av erfarenheter, om andra upplever samma sak som en själv.

På slutet trodde jag att jag skulle klappa ihop, jag var så slut, och ångestkrypig av att tänka på alla jobbiga inläggningarna (lågt räknat bör jag ha varit inlagd 25 ggr). När jag kom hem gav jag upp och tog lugnande, måste varva ner innan ångesten sätter igång något. Lite småångest går jag med dagligdags utan att göra något speciellt åt det, men när tankarna börjar snurra för fullt är det dags att sätta stopp. Sedan har jag haft ett trevligt litet samtal med min äldste, och tror att jag kommer kunna gå och lägga mig snart.

Fruktsallad

Lite blek sol ute och jag har sovit. Frukostmackan smakade sågspån, men det kanske var för att det var en "hälsosam" sort, fast jag är sugen på fruktsallad.


Idag är det psykkurs. Skulle handla om slutenvård. Känns lite sådär. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inlagd - 20? Det är inte så jättekul att bli påmind om det, även om det på ett sätt är nyttigt att tänka på hur jobbigt det är så kanske jag gör det jag ska för att inte hamna där igen...

Äh, skit samma, jag klär mig snyggt och går dit och hejar på folk, sedan kan jag drömma mig bort till ljusare scenarion.

Jag känner mig inte riktigt upplagd för att ge mig ut och resa, senaste resan till Norrland sitter kvar i kroppen. Men jag ska se om jag kan lura ner någon av sönerna en helg. Vi skulle kunna åka till konstmuseet Louisiana, det är himla trevligt och nära. 

Eureka, jag har ju ett paket mango och hallon i frysen!

Snigelstrategi

Mild trötthet smyger sig på och jag somnade om till klockan tolv. Det är rätt lyxigt att småbarnstiden för länge sedan är över! Mitt mående hänger hela tiden på en tråd. Jag tänjer tråden lite ibland, och får ta hand om rekylen. Snart ska jag iväg till optikern, då är det ingen idé att sminka sig, ett moment mindre. Visserligen tycker jag om att pyssla med kläder och makeup, men idag är jag inte riktigt på hugget. Kom just på att jag ska skicka ett kort till min mamma, så jag får fixa det när jag är nere på stan, fort, fort, sedan hem till Mannen igen och gömma sig för världen i soffan.

Maskrostid

Efter att till slut ha lyckats somna om lugnade min kropp ner sig och jag vaknade pigg vid elva. Lagom i tid för att hinna till Syster C. Det är så oändligt prunkande vackert ute nu, kolla bara in alla livsglada maskrosmattor!

Väl hemma har jag småpulat, betalat räkningar och lite sånt. Imorgon ska jag nog ta det väldigt lugnt för resten av veckan har jag något inbokat varje dag - optikern onsdag, psykkursen torsdag, parmiddag fredag och är bjuden på födelsedagsfest på lördag. För mig är det är lite att utmana ödet, men ödet är till för att utmanas!

Hockeyfeber

Kul med VM-guld men spänningen - även om den är glad - triggar ångest. Jag somnade till slut men vaknade efter fyra timmar med kramp i magen, kryp i kroppen och studsande tankar. Har faktiskt petat i mig en Stesolid nu, den första på en månad. Väntar på att armar och ben ska bli tunga och tankarna sakta in. Som det kan bli.

Vanligheten

Oj, så varmt det var igår. Jag stannade bara hemma, och Mannen fixade iordning på balkongen. Det var ett klokt val, för nere på stan var det rån och skottlossning mitt på blanka dan på den folktäta gågatan. Nej, sån spänning vill vi verkligen inte ha, hellre då ishockey och ESC (fast jag var måttligt intresserad av den senare och somnade).

Idag är det regnväder och en helt annan stämning. En kompis sms:ade i förmiddags och jag stack hem till henne och fick hundpussar. :) Lite senare hämtade Mannen mig och vi handlade mat, blir vegetariska tacos ikväll, och vips är klockan kvart i fem och jag tycker knappt dagen har börjat.

Allt det vanliga. Så värdefullt. Undrar om jag någonsin kommer att glömma allt det andra. Kanske bleknar det med tiden, jag hoppas det, men på ett sätt behöver jag också en medvetenhet om hur hemskt det kan vara, för att vara mer varsam om mig själv.

Kondensat

Jag njuter av värmen men är helt slut.

Igår behövde jag göra ärenden på stan, och efter det var det bipolärgruppen som kan bli rätt intensiv, efter det handla mjölk och så var det visst ishockey, jag fastnade framför tv:n, det var så spännande att jag var mör efteråt. I förmiddags kom en kompis och hämtade mig för en safari till en annan ort där hennes frisör finns. Jag ska också klippa mig där om ett par veckor bestämde jag, kul med något nytt även om det är lite bökigare när det inte ligger här i stan. Efter frisörbesöket lunchade vi ute, och fick ta hand om en äldre man som vinglade och ramlade i gatan, min kompis höll honom lugn tills ambulansen kom. Därefter gjorde vi ett halvhjärtat försök att kolla affärer men gav snart upp för dagen.

Och nu är jag så där trött som en liten unge, bara vimsar omkring för jag kan inte gå ner i varv. Huvudet susar och musklerna värker och jag kan inte tänka. Bara. Måste. Sova.

Återkommer till era bloggar någon annan dag. Ha det bra sålänge.

Premiärdopp

För att fira sommarens antåg och att Mannen fått in sin självdeklaration drog vi iväg på utflykt till den lilla, lilla klippstranden vi brukar bada vid. Slingrande småvägar kantade av gamla hus och enorma magnolior. Nu har träden slagit ut så mycket att bitvis infann sig den där känslan av att åka i en tunnel.

Jag doppade fötterna i vattnet, årspremiär! Bara fötterna, men ändå. Vi satt ensamma på stranden med den friska vinden i ryggen och solen i ansiktet och åt wienerbröd. Spanade ut över vågor och ett gäng svartvita gudingar som guppade förbi.

På hemvägen köpte vi en ampel med knallröd verbena i en tag-själv-och-betala-i-hålet-i-väggen-lantbutik. Där fanns massor med plantor och massor med kunder, som såg ut att plikttroget betala för sig. Är det inte underbart att sådant fortfarande kan existera?

Tror det blir en tidig kväll ikväll.

Stressupplösande

Låg och halvdrog mig på förmiddagen och gick inte upp ordentligt förrän 10.30. Ibland är jag väldigt glad över att inte ha så många tider att passa, det minskar stressnivån med tusen grader. Jag är trött på att skämmas för att vara sjukskriven. Jo, jag skulle hellre vara arbetsför och vara accepterad av samhället och ha dubbelt så mycket pengar, tänk att få jobba med något intressant och orka med det, vilken lyx. Men även om jag har haft mindre problem med humörsvängningar på sista tiden (troligen tack vare litiumet) så är jag fortfarande hyperkänslig. Många "vanliga" saker kör slut på mig. Jag behöver massor med egentid och att få röra mig i slow motion.

Nu när det är som det är ska jag ändå tillåta mig att ha det bra. Att njuta av familjen och vänner. Det får vara slut på självplågeriet. Kanske finns det missunnsamma människor som tycker att jag bör lida non stop - det får de väl tycka då. För stunden är det så här. Kanske blir det helt annorlunda i framtiden, det kan ingen svara på.

Slutuppskjutet

Tinar lite räkor och har gjort sallad. Plötsligt känner jag mig lite glad i hågen och tänker ha bubbel till det. Idag är det mönstrade strumpbyxor och orange skor som har gällt. Träffade Syster C - gav henne en begäran om att få journalkopia på det senaste halvåret. Hon är gullig, uppmuntrade mig att det är en bra idé, inget defensivt skit utan hon ville gärna diskutera saken om det är något jag undrar över eller invänder mot. Dessutom skulle hon pusha för att jag får träffa en ny läkare som hon tycker verkar bra, han är förstås bara hyrläkare så vem vet om han ens är kvar i augusti... men jag blir glad över att Syster C engagerar sig.

Kom så äntligen för mig att beställa tid för synkontroll, jag har linser delvis så det måste göra med jämna mellanrum. Lustigt att en sån grej kan släpa efter så, var ju bara att hoppa in hos optikern nära Ica och be om en tid, hade jag kunnat gjort för ett par månader sedan. Att man kan vara så trögstartad. Men men, nu är det ordnat. Bara tiden är fixad så är resten inget problem.

Nä nu får jag gå och skala räkor.

Hushållsbestyr

Jag diskar, lite i taget, nytt varmt vatten mellan varven. Mannen har somnat till på soffan framför ishockeyn, han var nog uppe hela natten. Husets herre sover och kvinnan sliter i köket (- säg inget men det är nog Mannen som diskar mest i vårt hem). Medan jag pausar lyssnar jag på musik, det gör jag egentligen bara i perioder, och mer hemma än på bussar och tåg (jag bryr mig inte ens om att betala för att ha Spotify i mobilen).

Fin promenad idag. Naturen visar upp sig som en fotomodell. Den här vinkeln - nej den här, den här! Alla dessa överdådigt fast samtidigt gracilt blommande prunus-arter. Maskrosgäng som inte backar för något. En rödstjärt satt blick still i en buske, så stilla att jag först trodde det var en plastförpackning som slängts dit, men precis när jag kopplade och vinkade till Mannen drog den.

Lite pizza på det, jag åt en fjärdedels, insåg just att jag bara tycker att det är halvgott. Imorgon blir det matlagning.

Jaha, nu vill visst min mobil bli uppdaterad. Det är alltid något pyssel med elektroniken.

Omforma

Sover lite närsomhelst, måste få in rutiner igen. Trodde det skulle funka att ha alarmet kl 8, men jag går ju bara upp en sväng och går sen tillbaks till sängen.

En extremt stillsam dag. En sån där dag som knappt går att minnas. Pelargonerna blev planterade men det gjorde Mannen, jag bara hejade på.

Saknar att gå ut på morgonen och känna kroppen jubla över färger, ljud och dofter. Inte för att jag är otacksam; jag är tacksam för att medicinerna gör mig mer normal, att jag slipper vidriga skräckfyllda depressioner. Det är bara svårt att radera ut det jag har upplevt. Att glömma känslan när visaren går över i det röda området och jag lättar från marken. Den nya neutrala kostymen känns obekant och lite obekväm. Men denna gång ska jag fortsätta ta medicinerna och lära mig leva med det nya, hade jag tänkt.

Mannen får sms stup i kvarten, halva släkten är på Springsteen ikväll. Vi tackade nej, var ju på Ullevi förra sommaren. Men de har det nog trevligt.

Gillad

Pelargonerna fick t.o.m. stå kvar i sina krukor över natten, det är en dag idag också.

Skrattar lite, en psyköverläkare gillade mitt senaste foto på facebook. Vi är bara högst ytligt bekanta från ett icke-vårdsammanhang och han vet inte att jag är galen. Jag låter det vara så, vi umgås ju inte direkt, men det belyser livets oberäknelighet.

Kaffe har inmundigats men jag är ändå sömnig.

Mellanslag

Sov för lite i natt så jag har just ägnat mig åt en tupplur. Det händer inte så mycket och det gör mig inget. Har några pelargoner att plantera. Sånt.

Yta

Gick idag i en ganska urringad knallgrön klänning och de nya gröna skorna (som jag trots klackhöjden klarade av att gå i, vilket är en rejält löjlig sak att stoltsera över). Kände mig lite våpig. Jag tycker på något sätt om att leka med sånt, åtminstone när jag är lite på g, annars kan det lika gärna vara jeans och tröja. Tack och lov tar Mannen det på rätt sätt, som något kul men inte på blodigt allvar, han ställer aldrig krav på mitt utseende. Man kan undra varför jag som är för jämställdhet gillar att se ut som en bimbo mellan varven, men det är något med att omskapa sig själv i olika roller. Lite maktposition, lite skämt, lite åldersmagi - jag är sannerligen ingen beach babe, haha, men jag ser hyfsad ut för att vara 50. När jag var yngre vågade jag inte sticka ut, men det gör jag nu. Kanske tröttnar jag och bosätter mig i jeans, det får framtiden utvisa.

Fejjan

Somnade från Tre Kronors mindre remarkabla insats, men nu klockan ett är jag klarvaken. Och mår bra. Inte speedad tror jag, som man alltid måste tillägga. ;) Bara en lätt kvardröjande berusning och en kärlekslycka som varar. Lite småknäpp är jag väl för plötsligt uppdaterade jag facebook med ett par bilder, en på mannen när han fotograferar vitsippor och en på mig när jag ser barnsligt förtjust ut. Jag skriver sällan något på fb så jag vet inte vad som flög i mig, men jag blev faktiskt glad över kommentarerna. Har inte så jättemånga fb-"vänner" så de flesta känner jag faktiskt. Då blir det roligt. Många jag längtar efter...

Personligt

Jag är inte (inte alls) helt nykter efter en djupdykning i rosévinet. Inte heller Mannen, fast han gillar öl. Det är inte läget för att fastslå något av vikt, men ändå finns ingen bättre tidpunkt att säga hur mycket jag älskar Mannen. Hur sympatisk hans bild av mig är, och hur jag önskar att jag måtte leva upp till det på något sätt. Jag vet att han antagligen läser detta, därför vill jag att han ska se hur mycket jag lägger i att vara hans fru, och att inget har varit mer begripligt för mig än detta: att leva mitt liv med honom. Så gott jag kan förmå mig att leva. Inga löften, inga förpliktelser. Bara detta: det som är det är.

Tankemöda

Det blev en rätt massiv shoppingtur igår eftermiddag, min kompis var verkligen på hugget och jag blev alldeles vimmelkantig. Men jag kom iallafall hem med en massa bridgeblandning till Mannen ;) - och själv fick jag skor.

Orkade knappt röra en fena på kvällen, inte ens öppna upp datorn. Tankarna går fortfarande i slowmotion så här på morgonkvisten. Ska jag flytta blomkrukan från ena sidan av entrén till den andra? Ska jag t.o.m. gå så långt som till att måla naglarna? Hmm, stora bekymmer som kräver noggrann eftertanke. ;)

Behagligt

Så fint det var igår, riktig försommar. Jag promenerade ner till stan och tog en glass, nu igen. Lite lätt städning när jag kom hem. En kompis kom över på middag och det blev mycket prat om hundar, jag har aldrig haft hund och vet ingenting men det är roligt att höra om. Ja, överhuvudtaget är det roligt med folk som verkligen tycker om något.

Jag mår balanserat bra igen. Tog min Seroquel senare igår och kunde därför stanna uppe längre, den är sövande. Det innebar att jag blev väckt av alarmet i morse, men det är okej, det är bättre att jag sover lagom mycket än dessa tolvtimmars-maraton. (Medicinen ger dessutom livfulla drömmar; i natt smög jag in med en lång hemlig kod i det italienska parlamentet för att lämna något, jag fick också 100 euro av en taxichaufför som tyckte att jag omedelbart borde lämna min man, som i drömmen inte var Mannen utan någon obestämd hotfull figur. Tänk om man vore lika äventyrlig dagtid!)

Idag småregnar det och det lutar åt att jag ska tillbedja i köptemplet tillsammans med en kompis, bara hon får ordning på sin dator först. Vi har känt varandra i sådär elva år tror jag, och nu går hon på samma bipolärkurs som jag, ingen av oss hade diagnosen då, så det kan bli - men det är trevligt.

Funderar lite över hur man ska förmå sig själv att ta det lugnt när man är uppåt, om jag blir det igen någon gång. Det går liksom helt emot ens tankebanor då. Men det vore en bra konst att kunna.

Kanske dags för lite lunch, det finns grönsaksgryta och ris kvar från igår. Det får det bli!

Uppiggande

När jag kom till Syster C igår såg hon på mig att jag var lite dämpad. Snack hit och dit om varför, men jag kom inte fram till något konkret.

Efteråt åkte jag och Mannen på en liten naturutflykt i närområdet. Väl hemkomna igen drack jag rosévin och åt getost och tittade av och till på ishockey när jag inte kramade Mannen i soffan, och vips så mådde jag bra igen. Välmåendet sitter fortfarande i nästa morgon. Skönt.

Nä idag får jag allt röja upp lite här, en kompis kommer över en sväng ikväll. En av alla dessa trevliga människor jag "plockat upp" på nätet. Jag skulle allt ha haft det trist om jag inte kunnat lära känna folk på det sättet. Jag jobbar inte, är inte med i någon förening, går inte på krogen. Då får man hitta andra vägar. För mig nätet, och i två specialfall personer jag delat rum med på psyk... Har flyttat mycket så några riktigt gamla barndomsvänner har jag inte kontakt med, och ärligt talat har jag lite svårt att söka upp någon för att det känns jobbigt att berätta hur livet blev. Är lite lättare med nya kontakter där förutsättningarna är givna från början. Nya och nya - träffade Mannen via nätet för femton år sedan, och vissa vänner har hängt med nästan lika länge. Så jag är glad att möjligheten finns.

Hjärtefråga

Jag somnade tidigt. Vaknade ett par gånger och tänkte "nu kan jag absolut inte somna om", men vips så kom John Blund på återbesök.

Nu är jag iallafall duschad, påklädd och iordninggjord. Ska försöka skärpa till mig lite idag.

Min f.d., barnens far, har precis kommit hem från sjukhuset. Han har haft en hjärtinfarkt. Är 59 år, det är ändå inte så gammalt, men han har förstås alltid rökt som en borstbindare. Det känns trist, även om vi bor på olika håll och inte haft mycket kontakt på många år så önskar jag honom väl, inte minst för barnens skull. Men det verkar som om han kom in i tid till sjukhuset och han mår bättre nu.

Ja, vi har livet till låns...

Majsöndag

Förmiddagen låg jag mest och slumrade, så trött så trött. Men piggnade på lite frampå dagen. Vi skulle iväg på ett ärende, skjutsa Mannens yngsta son, vilket också gav ett tillfälle att titta på en härlig vitsippsdal. Jag tror det är som vackrast ute just nu.

Ändå känner jag mig lite, lite låg, obestämt låg.

Får väl gå och se hur ishockeyn slutar.

Spatserturer

Jag tar ensamma promenader ner till centrum och fördriver tid. Köpte en billig blåvit sjal idag som jag kollat på tidigare, en vinkylningsmojäng på Systembolaget igår för ett presentkort jag fyndat i botten av handväskan. På ett sätt känns det bra att vara ute, titta på blommande körsbärsträd i parken och tulpaner i trädgårdar och äta kulglass i solskenet. Men lite trött blir jag i huvudet. Det är väl inte så konstigt när man går på stan, men även naturen tröttar, solen, vinden, den påstridiga fågelsången. Ganska skönt känns det att komma hem till ett dunkelt sovrum med mörkläggningsgardin.

Mat finns kvar från igår, lax och kikärtssallad (som har blivit en stapelvara här). Rosévin också, hemkört till dörren igår.

Stötte på en sjuksköterska från psykavdelningen, det väcker onekligen minnen. Jag brukade vara stammis där, inlagd flera gånger om året under tiotalet år. Nu har jag inte varit där sedan februari förra året. Det kanske är ett avslutat kapitel, en vet aldrig. Men det har satt djupa avtryck i mig, inte bara vården i sig (som väl mycket kan sägas om) utan själva upplevelsen av att må så otroligt dåligt, att skåda ner i avgrunden och ibland vara nära att släppa taget. Även om jag har det bra nu så kan jag inte - vill kanske inte - glömma. Försöker använda erfarenheten till att vara tacksam för det jag har.

Deklarationsdag

Jagade upp Mannen tidigt för han skulle hinna till Skatteverket med frågor om deklarationen. Jag fixade min på nätet, har ju inga konstiga avdrag. Mannen borde teoretiskt ha kunnat göra detsamma enligt Skatteverket "det ska gå" men något krånglar. Nåja, han har några dagar till på sig. Själv har jag valsat runt lite, tvättat handdukar, sett lite tv, gjort en hel del kaffe... har inte hamnat framför datorn förrän nu.

På eftermiddagen hade vi ett möte på psyk inom ramarna för bipolärgruppen vi går i. Det är snälla människor som håller i det, skönt. Kanske är det som de ungefärligen sa, att jag har mer självkännedom än jag själv tror. Ska fundera lite på det.

Godnatt världen.

Nöjesläsning

Sover och sover. Ibland saknar jag ett litet energiryck, måste påminna mig själv att de ofta slutar i ångest och elände.

Vi drack vin till maten och Mannen läste högt ur min journal, det som Dr Mysko skrev i december. Mannen hade inte sett det förut och blev rätt förbannad över faktafel och konstiga åsikter. Jag är rätt härdad och orkar knappt ta åt mig. Att bli behandlad med respekt är liksom mer än man förväntar sig efter att ha haft kontakt med vården i över ett decennium. Men det börjar bli dags igen att ta ut en journalkopia över de senaste månaderna, gäller att hålla sig ajour med vilka åsikter som råder för stunden.

Det åsido så hade vi trevligt igår, kyckling och olika sallader, körsbärskaka, jag lyckades felsöka vårt SF Anytime-konto så det går att hyra film i tv:n igen. Brasa fick vara, det var inte så där riktigt mysigt väder ute. Men idag är det maj, skönt!