tisdag 18 juni 2013

Familjeliv

Uj, så trött jag har varit idag. När jag sov en stund på förmiddagen sms:ade en kompis och ville hitta på något, men jag fick säga nej för jag fick knappt upp ögonen. Mannen verkar lika trött han. Det är väl inte så konstigt antar jag. Men jag har åtminstone kunnat gå i trappan här i huset utan problem idag, så förhoppningsvis blåser den dumma fobin över.

Lite att glädjas åt har jag iallafall. Yngsta sonen har gått i en del kringelikrokar, men nu är han färdig med gymnasiet via en tur på Komvux. Sista terminerna har han mest fått A:n (nyaste betygssystemet, motsvarar ett klart MVG), han är skitsmart bara han hittar motivationen. Han ska också snart köra upp för körkortet. Jag är glad att det äntligen är en del som går hans väg. Stora sonen har mer gått raka spåret i livet. Men de är båda underbara som människor, och det räknar jag mest. ♥

---

Och nu ringde lillungen just och sa att sommarjobbet är fixat, ytterligare en lättnad.

10 kommentarer:

  1. Skönt när stenar faller ur bröstet.
    Tröttheten är säkert ett resultat av alla anspänningar. Läste här nedan om dina trappuppleveöser. Huvva...
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, även om de är stora slutar man ju inte att bry sig...

      Kram!

      Radera
  2. Så bra att du har kunnat gå i trapporna hemma. Alltid en början. Hoppas det löser sig och det är jag säker på att det gör för du verkar veta vad du vill.
    Vad roligt för sonen, det är ju så skönt när det fixar sig för barnen hur gamla de än är så slutar man aldrig att bry sig.

    Hoppas du får en lugn natt!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det SKA lösa sig med trapporna!
      Härligt att höra sonen ha framtidstro. Han har inte direkt misskött sig innan men ibland varit deppig och trivdes inte i ungdomsgymnasiet. Nu vet han vad han vill plugga i höst och låter allmänt piggare.

      Har sovit som en stock!

      Kram!

      Radera
  3. Konstigt med fobier som bara kommer sådär. :( Men jag är glad att det gick bra hemma. Och nyfiken frågar: Vad du för tips av sonen psykolog? Du behöver självklart inte svara på det, men som sagt: Jag är nyfiken!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han beskrev kortfattat hur han gör fobibehandlingar. Lista 1-10 på upplevt obehagliga situationer. Lista symptomen som dyker upp vid 1-10 för att han någon referensram. Sedan börja med en situation runt nivå 7 och upprepa tills obehaget gått ner till åtminstone 3, vilket kan ta minuter eller timmar, omöjligt att säga innan så tålamod gäller. Sedan ta en annan laddad situation. Det verkar i princip gälla att slugga på. Sannolikt betydligt lättare om man har någon som handleder en. Men jag ska definitivt åka rulltrappa igen innan denna vecka är över.

      Kram!

      Radera
  4. Ja man känner väl en viss oro om kottarna går kringelkrokiga vägar....... men om man ser på sig själv så gjorde man ju det själv med - tfa sjukdomen, och alltid landade man ju på fötterna igen - tills man blev dyngsjuk vill säga. Har för mig att det var något liknande för dig S, har din son sjukdomskänning tror du? Man hoppas ju evinnerligen inte......jag tittar med viss oro på mina syskonbarn som har arvet i blodet....... några av dem har arv från båda sina föräldrar för psykisk sjukdom - hoppas verkligen att de klarar sig!!!!!!!!!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min son har haft depressioner och ätit medicin, men jag har inte märkt av några markanta uppåtsvängar så han kanske har klarat sig från just det iallafall. Inte mycket man kan göra annat än försöka stötta och vara observant. Hoppas också att dina syskonbarn klarar sig!

      Kram!

      Radera
  5. Hurra. Ja mår våra barn bra så mår även vi bra, så är det. Grattis till dina duktiga barn. Men du är en klok mor som har mycket erfarenhet och kan hjälp dem om de har det jobbigt. Hoppas att din fobi far sin kos och att du får en fantastisk midsommar. Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord! Idag känns det mesta bra igen.

      Kram!

      Radera