måndag 29 oktober 2012

Väderlek

Tidig morgon, fast det nya 6 är det gamla 7, sådär ärketidigt är det inte. Känns som en orolig dag. Eller så kan man inte säga, det kan ju ändra sig när som helst under dagen. Ett telefonsamtal, ett trevligt mail, och vips så har man bytt stämning.

Men ändå. Jag har oftast en grundkänsla som visserligen kan brytas av för stunden, men som ligger där segt och väntar. Ibland är jag obändigt glad. Idag känns det väl mer åt det andra hållet.

Jag har vissa drag av kontrollfreak (även det inte går så långt att jag gillar att städa...) En sak jag vill är att veta vad som ska hända under dagen, åtminstone ungefärligt. Och idag har jag tid till Syster C, fast det är inte säkert att hon är tillbaka och jobbar ännu efter en planerad operation. Så jag kan bara vänta och se ifall hon ringer återbud någon gång på morgonen. Det löjliga är att jag inte känner något akut behov av att träffa henne, jag blir bara fast på att jag vill veta om jag ska ta den timmen eller ej. Jag har massor med tid idag som inte är intecknad. Jag kan ändra mig med kort varsel. Men nej, jag sitter här 7 på morgonen och vill veta.

Mystisk soluppgång med molnslöjor som ser ut som rök. Igår var det strålande. Mannen och jag åkte till en sjö, fikade vid strandkanten, Mannen fotade lite. Senare på kvällen träffade jag en vän, pratade mycket om hundar, jag kan inget om hundar, har aldrig haft en hund och förhåller mig egentligen lite avvaktande till dem. Men fick hur som helst upp en av dem i knäet och han måste ha slickat ren min hand från sjutton hudlager - väldigt söt. Jag var trött efteråt, mycket lyssnande, fast jag fuskar ibland och nickar och ler fast jag knappt hört orden.

Nej, jag ska fundera ut något litet snällt att göra idag. Bara något så jag kan känna mig en aningens aning nöjd.

4 kommentarer:

  1. Kontrollfreakskänslan Hoppas att du hittar något som lyfter känslan till plus idag. Jag började min på minus, höjde med en lättsam film med ungarna. Funkade sådär :)
    Ha en okej-dag idag, kram Milla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, någorlunda okej är den väl trots allt. Får duga.

      Kram!

      Radera
  2. Ja minus kan ju bli plus och vicer versa. Man vet aldrig. Kul med hund men jag är väl också en sån där som kan prata hund hur länge som helst...man hoppas ju att det märks om den som lyssnar orkar höra eller inte....men jag gör som du ibland...låtsas som om jag lyssnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lyssnar gärna på sånt som jag inte vet så mycket om, men om någon pratar mycket så kan det hända att min hjärna slirar av banan efter en stund...

      Radera