Samvaro

Dagens blomma, mina balkongpenséer:

Lugna/aktiva dagar. Jag har skickat paket och blommor till en kompis som fyller jämnt. Köpt en häftig gigantisk stråhatt och Mannen köpte bh:n jag ville ha, han är alltid så gullig, så jag satt i den på balkongen igår kväll, hihi (om folk kan gå i minimala bikinis på stranden så är det väl sak samma).

Idag åkte vi fram och tillbaka till Lund, skjutsade grejor åt Mannens ena son. Sedan kom andra sonen och hans mamma över på middag, ärtsoppa, plättar och jordgubbar med Cointreau. Pratade också i telefon i tre timmar i sträck, ett öra åt folk i mer eller mindre krisläge. Tänker på fler som jag inte hunnit ringa, det känns ofta som projekt som jag inte hunnit med, gillar det inte riktigt för jag vill inte att mina vänner ska vara projekt, men ändå kan jag inte slappna av på det området. Har mail jag borde besvara men kan inte samla tankarna på rätt sätt. Och har lovat en kompis att fika imorgon. Jag tycker det är rejält svårt för på ett sätt vill jag ju, vill ha vänner, tycker om dem. Men längtan efter att få leva i min lilla bubbla är också stor.

Det är konstigt för samtidigt som jag känner mig lite starkare i mig själv nu, som att min ryggrad har tillförts mer kalk och sträcker sig rakare, så får jag fortfarande känslor av att bli översvämmad, uppäten av folk. En nästan fysisk sensation av att deras tentakler griper tag i mig och gräver sig in. Någonstans är det sorgligt också att den enda jag känner mig helt trygg med är Mannen. Jag ser mig inte som paranoid, jag tror inte att folk har onda avsikter eller försöker jävlas med mig, det är mer som att sinnesintrycken blir starkare än jag klarar av.

Nu tror jag att jag vill sova. Flyta bort en stund.