Det varade bara delvis, blev väldigt rastlös och obekväm framåt kvällen. Idag är det lite mittemellan. Det är ändå så otroligt mycket bättre än det kan vara. Ingen panik, inga skumma tankar.
Ibland kan jag undra hur det är att vara en sån där "normal" person som aldrig varit i närheten av att ta livet av sig. Tänk om de kunde känna hur det kan kännas, så att de kunde vara riktigt glada och tacksamma över att inte befinna sig där.
Men resonemanget gäller givetvis även mig, allt det jag aldrig har upplevt, det jag inte vet hur lycklig jag är att ha sluppit undan.
Är det trots allt bäst att leva i lycklig okunskap?
Ignorance is bliss, sägs det ju. Men jag tror nog att människor skulle må bra av att stå på destruktionens kant då och då, på att påminnas om att ingenting är självklart. Och för att få mer förståelse för andra.
SvaraRaderaKram!
Charlyene - visst känns det spontant som att medvetande om vilket elände man som människa kan hamna i skulle öka en persons empati. Antagligen är det mer komplicerat än så (vissa verkar ju bli mer iskalla och omänskliga av att gå igenom hemska saker). Jag får hålla mig till att observera hur det funkar för mig...
SvaraRaderaKram!
Jag känner mig väldigt "normal" för tillfället och förundras hela tiden över känslan av att må bra? Är det så här det känns? Jag suger på karamellen och hoppas att ECT-effekten ska sitta i läääännge, jag orkar inte tänka på hur det ska bli om jag åker ner i helvetet igen. Nu när jag vet hur det känns att vara "normal"? Så här vill jag må heeeela tiden. Käre Gud.
SvaraRaderaMiriam - jag hoppas också att du ska få må bra lääääänge nu!
SvaraRaderaJag tror, precis som du säger, att det är mer komplicerat än så. Tyvärr. Men visst kan jag hålla med om att man ibland önskar att omgivningen skulle vara mer förstående. Samtidigt kan man inte klandra dem som inte själva upplevt smärtan..
SvaraRaderaVärme och ljus
Sara - nej, inte kan man klandra människor som inte upplevt exakt samma saker som man själv har, precis som man inte borde klandra sig själv för att man inte fattar allt vad andra gått igenom. Man får sträva efter ödmjukhet.
SvaraRaderaLjus tillbaka på dig!