Ibland känner jag mig brännskadad, huden avflagad, beröringen av en sidensjal, ett vänligt men (oavsiktligt?) påträngande ord svider. Denna ständiga balansgång: aktiv-passiv, ut-in, närhet-distans. Föreställningen att må bra betyder harmoni, när det i själva verket är ett konstant jonglerande.
Idag behöver jag dra på mig skyddsdräkten, Michelingubbe, låta allt studsa och rinna av. Promenera i ett tjockt moln av musik, inte titta folk i ögonen. Det som är, det får vara.
Jag vill också ha en Michelingubbedräkt please....just nu har jag bara en tunn nylonstrumpa kring mig.
SvaraRaderaKramar om
SvaraRaderaMiriam - vi kanske borde ha lite lagom vinterklädsel eller nåt... tjockt men inte heltäckande.
SvaraRaderaLaLuna - kram på dig tjejen!
SvaraRadera