fredag 11 december 2009

Kroppskultur

Skidskytte. Sportspännande i ett tempo som vi hjärndöda ändå klarar av. Vapenhantering med Kexchoklad-käcka leenden. Det utstrålar liksom sundhet (och bespara mig kommentarer om doping och drivhusatleter). Jag är bland det minst sportiga som går på två ben, kanske just därför hamnar jag i vissa lägen parkerad framför sportsändningarna.

Har givit mig själv tillåtelse att inte gå ut alls idag, och det går bra hittills.

Att jag känt mig en aning överkänslig ett par dagar blev begripligare när jag fick mens idag. Av någon anledning hade jag helt enkelt glömt bort att det var dags. Annars har jag stor tur för jag har inte särskilt mycket av PMS och ytterst sällan mensvärk. Den delen av min kropp brukar sköta sig. Fick lugnande svar på mammografin idag också, så min kvinnliga fysionomi kan jag acceptera. När jag börjar nojja mig över kroppen känns det en aning bättre om jag tänker på de aspekter av den som faktiskt funkar som de ska, allt är inte elände.

4 kommentarer:

  1. jag har också märkt att de dagarna i månaden är värda att notera. komma ihåg varför huden kan kännas lite tunnare, då blir det lättare att acceptera.

    SvaraRadera
  2. Mig - man borde ju ha lärt sig efter några decennier, haha, men jag kommer fortfarande oftast inte på det förrän efteråt. Men ibland känns det skönt att ha något konkret biologiskt att skylla på, något som inte behöver analyseras.

    SvaraRadera
  3. Förr i tiden var jag den som hade aktiviteter varje dag men sedan 18 års åldern har jag parkerat mig framför tv:n jag med.

    Jag slipper dessa dagar per månad numera då jag valt att operera bort min livmoder. Så skönt.

    Kram.

    SvaraRadera
  4. Ylva - Det låter skönt. Jag har ju de barn jag vill ha, så min livmoder har inte behövts på många år, men jag är väl så gammal nu (nästan 47) att naturen snart själv lär stänga av vissa funktioner.

    Kram!

    SvaraRadera