tisdag 29 december 2009

Samtalsterapi

Fortfarande fantastiskt förnöjd med (de länge uppskjutna) telefonsamtalen jag ringde igår för att få mitt mobilabonnemang så som jag vill ha det. Prata på som en speedad utter kan jag göra när det gäller privatsamtal, men så fort jag ska ha med företag eller myndigheter att göra sätts strypsnaran runt min tunga och tankeverksamheten går på tomgång. T.o.m. när jag är villig att köpa något och alltså de borde vara fullt upptagna med att smöra för mig, så känner jag mig i någon sorts underläge. Jag är den som inte vet hur saker funkar, den som inte vet vad hon kan kräva utan att gå över någon osynlig gräns. Varje gång jag till slut övervinner motståndet ger jag mig själv en mental guldstjärna.

1 kommentar:

  1. Jag hatar att prata med företag och känner mig också i underläge. Så jag förstår hur du känner. Man blir helt tom i huvudet och vågar ta mig f*n ingenting. Avskyr när försäljare ringer, tack och lov så händer det väldigt sällan.
    Kram

    SvaraRadera