Sju rör blod tog de, med en mojäng jag inte sett förut, en nål med en rätt lång sladd till ett fäste där rören sattes fast. Tydligen för att inte knuffa till nålen för mycket varje gång man byter rör. Det såg lite tekniskt ut.
Dagsschemat ser glest ut. Kören ikväll, och så ska jag få iväg ett julkort till en kompis i Australien. Det var väl allt. Men det lockar inte så mycket att bli sittandes vid datorn hela dagen. Projektpåhittardags.
Oj, de tömde väl inte dig på blod? :O
SvaraRaderaKan man blogga så har man blod så det räcker! :-)
SvaraRaderaMassa kramar. Själv har jag gått i ide. Kommer ut en annan dag.
Haha, ja det ska till mer än så för att jag ska sluta blogga. Jag kände faktiskt inget alls efteråt, de tar ju mer än så när man lämnar blod och det överlever man (jag var blodgivare en gång i tiden innan alla piller). Fast tur att man inte är rädd för nålar. Det var en stackars tjej där som hade superångest. De lät henne åtminstone gå före i kön så hon inte skulle behöva sitta i väntrummet och lida.
SvaraRaderaVila du en stund i idet, Kimmi.
Kramar till er båda.
för din åsikt! Psykvården och samhället överhuvudtaget har mycket att lära av / om oss med BL och det äre frusterande när dom inte vill lyssna på en utan står fast vid sina åsikter fast många inte ens har en aning om hur det är. Och har man astma ja då gör man utredningar, får diagnos och sen medicin och behandling så man kan leva ett normalt liv och det är okej. Men har man en psykisk diagnos så ska man bara få den OM man har nytta av den, i annat fall ska man inte ens få reda på att man har det. WHAT?? Och om man nu har den "turen" så man förtjänar och har rätt till att veta vad man lider av (Jag tror att samhället har en liten egen LAS.lista för oss som haft det svårt) då ska man minsan inte "se" sig själv som en diagnos fast man blir behandlad som en diagnos för alla ens rättigheter försvinner. Och sen ska man minsann inte prata om det och tro att man ÄR nåt, inte ens inom psykiatrin. Det är ju helt sinnes ju.
SvaraRaderaKram
Första ordet försvann visst, skulle stå Tack där :)
SvaraRaderaVar tvungen att läsa din kommentar en gång till hos mig och måste ge ytterligare en kommentar om det, angående det om "typiskt borderline". Ofta möter man folk, som du säger, "triggar igång en" och när man sen står där ensam, upprörd och avvisad så står dom med armarna i kors och tänker "Jaja, det är är typiskt borderline" och ibland känns det som att dom *vill* ha bevis på att man är just en sån som det står i alla böcker. Dom vägrar liksom se att dom har ett eget ansvar när det gäller deras eget bemötande och dom vägrar se att människor är olika, med eller utan diagnos. Alla som inte har diagnos är inte heller på ett sätt. Det är lätt för dom att säga "se dig inte som en diagnos för ingen är *bara* en diagnos när det i själva verket är dom som behandlar en som en diagnos. Och inte fan är det någon som säger till en diabetiker "se dig inte som en diagnos". Usch, sånt här gör mig upprörd.
SvaraRaderaKram
Anledningen till att dom valde en sådan nål som dom gjorde till dig är också att den nålen är mindre än den nål man "Brukar" använda! Min personliga erfarenhet är att det är mycket behagligare med butterfly-nålen (den du hade) än med den vanliga stora nålen. Och sedan är det enklare också att sticka med butterfly än med den andra! :)
SvaraRaderaTack Maria för upplysningen, bra att veta vad nålen kallas.
SvaraRadera