söndag 14 december 2008

Kringelkrångel

Ett tillfälligt hinder dök upp på min shoppingväg. Bileländet ville inte starta. Funkade inte med extrabatteriet heller, men vi tog in och laddade det och några timmar senare kom vi iväg ändå. Bilen har viss rätt att vara grinig ibland, den är trots allt en ärevördig senior med 50 000 mil bakom sig.

Jag hittade en tröja respektive ett par svarta jeans till ungarna, förutom ett par prylar jag redan har fixat. Body shop hade rosa body butter i doften Japanese cherry blossom, tror det ska passa en tjej som slukar anime. Bra grej till morsan också, en valfri veckotidningsprenumeration, hon löser rätt mycket korsord. Det gjorde jag också ett tag, under min mest intensiva inläggningsperiod, betade av ruta efter ruta i någon sorts sammanbiten frenesi. Blir inte mycket av den varan nu, annat än när jag hänger över Mannens axel och påpekar sånt han missat.

Mitt liv är lite lustigt på ett sätt, så segmenterat. Jag kan utan problem skriva vad jag tänker ge folk i julklapp för ingen irl utom Mannen känner till min blogg (och jag tänker inte säga vad han ska få, hihi)(även fast det är en rätt obetydlig grej). Iallafall, även på nätet har jag flera olika umgängeskretsar, jag är inte sån att jag kör med samma nick överallt, det känns nödvändigt att röra mig mellan världar. Ibland bryr jag mig inte så mycket om ifall folk känner igen mig här och var, men det är mest mellan psykfalls-sajter. Håller hårt på separationen när det gäller annat. Lite tradigt blir det, jag är ingen hemlighetsfull människa av naturen. Jag önskar att det inte fanns så mycket fördomar... Och ja, jag vet att ska fördomarna brytas så måste folk utmana dem. Jag känner mig lite trött bara, tycker jag har gjort mitt på barrikaderna...

9 kommentarer:

  1. Även hos mig är det bara min man och son som känner till min blogg, jag känner inte några irl som bloggar. Det kanske de gör och är lika hemliga som jag.Ibland får jag för mig att jag känner igen något som någon skriver i bloggen.
    Hur kommer man in i umgeskretsar i bloggvärlden? Jag ser att det ofta är samma personer som kommenterar hos varandra.
    Ha en trevlig tredje advent och kram

    SvaraRadera
  2. Ja du... jag har adressen till min blogg i min signatur på två forum, några personer är bekanta därifrån... sen kollar jag in bloggarna på den blogroll om bipolär sjukdom som finns i högra spalten... och någon gång ibland om jag hälsar på hos någons blogg så kollar jag de som kommenterat där (bara ibland).

    Jag har inte direkt kämpat för att bli läst, vill man kan man väl anmäla sig till olika sajter... Men även om det är roligt ibland att få feedback så skriver jag mest för att vädra mina egna tankar.

    Tack och kram tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Jo du har rätt. Men å andra sidan skulle man då också kunna säga; om jag behöver prata med någon och ringer en kompis, vem gör jag då det för? Min antagligen eftersom jag behöver ventilera. Men att jag gör det för min skull, gör det att jag blir mindre sårbar för att någon skulle slänga på luren i örat på en? Oavsett för vems skull man gör det så är man människa och reagerar på folks kommentarer och reaktioner, precis som dom säkert reagerar på mina ibland.
    Och visst, att jag började blogga var för min egen skull, dels för att skriva av mig och också att kanske hitta människor som på något sätt var i samma sits men ändå så är det klart att man känner något när människor på något sätt säger / visar att man är ointressant och att dom inte orkar bry sig riktigt. Hade jag inte reagerat på det så hade jag säkert varit känslokall eller annat.
    Men idag har jag funderat på att kanske ha det personliga i den låsta och fylla ut den öppna bloggen med annat, vet dock inte med vad en eftersom att jag är en väldigt "personlig" människa.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hihi...jag har t.o.m folk på lokala puben som kommer fram å frågar om inte jag e jag för de har läst min blogg. Då känns det lite konstigt. Jag var lite osäker på om jag skulle skriva om bipolariteten men tänkte att de som inte begriper att jag fortfarande är exakt samma människa som jag varit de sista 38 åren kan fara åt h-e för då har de inte celler nog i huvudet för att de ska vara lönt att umgås med.
    Ett par s.k vänner har fallit ifrån, men det var nästan lite väntat. Mer en bekräftelse på den där magkänslan så det var mer "good riddens" över det.

    Vad jag egentligen ville säga var att det var kul att shoppingen blev av i alla fall. :-)

    SvaraRadera
  5. Till S och Maria;
    Jag har ju också funderat på att bloggen ju är till för mig, dock vill jag ju ha feedback och kommentarer för det är skönt att känna att man inte är ensam i sin situation. Och man lär sig ju av andra och får råd och perspektiv som man själv inte tänkt på. Jag blir jätteglad och tacksam när någon bryr sig.
    Kramar på er!

    SvaraRadera
  6. Tänk att korsord är så skönt att försvinna in i när man är i inläggninstid. Kramar...

    SvaraRadera
  7. Hej hoppas allt e bra :)
    Nu ligger två nya inlägg uppe som jag behöver hjälp med :). Skriv gärna ditt mejl också ifall du vill ha uppdateringar via mejl. Kram P

    SvaraRadera
  8. Gladana - ja visst är det mysigt att få kommentarer från folk som förstår.

    Gisan - vad som helst för att stänga ute verkligheten... man får ett bra ordförråd iallafall!

    Psyk - ska kolla in.

    Decemberkram på er alla!

    SvaraRadera
  9. Hej!
    Tänkte fråga dej en grej - kan du inte maila mej på dagsspan@live.se ?
    Kram

    SvaraRadera