söndag 28 december 2008

Handlingsutrymme

Vaknade vid 5.30 vilken kan hänga ihop med att jag tvärsomnade vid 21. Lång hård dag i Helsingborg (hård och hård, vi handlade lite och åt sushi och en bakelse). Inget jobb imorgon, det känns som om jag skulle ha varit redo för det, och det är ju positivt.

Idag lägger jag märke till mina ärr. Känner den där sorgen man kan känna över att jobbiga saker är över, bara för att det är ett bevis för tidens gång och hur tillfälligt mycket är. Behöver känna att jag fortfarande kan skära mig om jag vill, att möjligheten finns, för att inte känna mig instängd. Är rädd för att mina mer extrema sidor inte ska få finnas. Kanske är det där min noja ligger, att jag blir lagom för andras skull och inte för min egen. Det är inte så nu, men det känns som en tunn skiljelinje och jag är rädd, så där som man kan vara rädd för att råka hoppa över broräcken, att jag ska göra det, även om jag kanske troligast inte gör det. Att jag ska anpassa mig tills jag dör inuti.

Det är nog bara osäkerhet. Jag är oändligt lättad över att vara vid liv, men vet inte vart jag är på väg nu.

7 kommentarer:

  1. Läser..
    tom på ord

    kramar om

    SvaraRadera
  2. Tror det är oerhört viktigt med just valmöjligheterna. Även om man absolut inte tänker utnyttja valmöjlighyeterna man har, så ligger det en frihet i att ha dem.
    Har man inget val är man låst. Oavsett om det är pest eller kolera man väljer mellan.

    SvaraRadera
  3. Ja jag kollade mer noga på min internetbank förut, och det stämde med pengarna..det jag handlat hade dragits senare liksom.
    skit alltså
    hatar att inte ha pegar

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Jag läser och läser här men är just nu tom på ord och har inget vettigt att komma med tyvärr. Ville mest att du skulle veta att jag läser i alla fall :)
    Hoppas du haft en bra helg.
    Kramkram

    SvaraRadera
  5. Tack hörni. :)

    Kimmi - jo jag har lite svårt att hantera att vara förbunden till något. Kan inte förmå mig att lova att aldrig mer göra [oönskat beteende x y z], tror det är gamla erfarenheter som spökar. Mycket kan sägas om detta...

    SvaraRadera
  6. Oj... som jag känner igen...

    Och de där ärren, en konstant påminnelse som är jobbig att möta.

    Det är så hemskt lätt att bara kläcka ur sig att man förstår, men jag tror faktiskt jag gör det. Jag förstår.

    Och trots att man nu sitter med vetskapen om allt som varit galet och hur mycket värre man ändå gjorde det... så är det en saknad, en brist över att inte ha något sätt att hantera alla känslor på. Man kommer nog aldrig över det där, men nu pratar jag nog mer för mig själv.

    Flum flum. Vet inte ens vart jag ville komma. Men jag har hittat hit, jag har läst lite. Och jag kommer att komma tillbaka - RSS omedelbums. :)

    Keep on fighting!

    SvaraRadera
  7. Hej puffan, jättekul att du tittade in! Det känns sorgligt att någon annan alls behöver ha samma tankar som jag, men det är ändå en sorts tröst att höra att man inte är ensam...
    Kram!

    SvaraRadera