Avbrott

Man blir så glad ibland, det är så lätt att fixera sig vid allt elände, men det finns också riktigt härliga människor här i världen. Träffade tre idag. Mysigt.

Drama i miniatyr när Psyko H försökte ringa mig idag. Jag måste befunnit mig i en tågtunnel just då så han pratade in på mobilsvaret. När jag ringde svararen för att kolla meddelandet hann jag bara höra att det var han, sen satte det överförfriskade gänget äldre norrmän bredvid mig på tåget igång att hojta så jag kunde inte höra meddelandet. Jag förflyttade mig till korridoren, men när jag skulle ringa svararen igen så tvärdog mobilen. Jag visste att batteriet var laddat så jag blev helt ställd, den har aldrig gjort så förut. Tryckte på alla knappar men den gick inte att sätta på. Öppnade luckan och tog ur och i batteriet. Ingen reaktion. Gjorde om det igen utan framgång. I sammanhanget relevant är att senaste gången jag skulle ha terapi, förrförra måndagen, så kom jag dit men han var inte där, ingen hade ringt och sagt att han var sjuk. Nu fick jag någon sorts känsla av total kommunikations-kollaps. Jag fick inte ens höra hans jävla telefonmeddelande. Nåväl, efter några apatiska suckar gjorde jag batteri-manövern ytterligare en gång, och då gick mobilen igång. Psyko H hade ringt för att be om ursäkt. Jag känner mig lite blidkad.