Uttöjd

Lyckades med att ta det väldigt lugnt stora delar av dagen, tittade på sport och halvsov en kort stund. Men nu är det svårt. Jag har diskat och tvättat, betalat ett par räkningar, just lagt in lite mer tvätt, bäddat rent. Det drar i mig att dammsuga, trots att jag hatar att dammsuga, verkligen hatar det, men det har en förvriden lockelse nu, försöker lyssna på Mannen som säger att vi tar det där imorgon när det är dagsljus. Naturligtvis är det inget problem att jag vill städa, problemet är den där inre rösten som inte vill låta mig vara stilla, som säger öka öka öka, som säger nej till sömn och mediciner, som försöker överrösta förnuftet, som viskar om tapeter (nej!!!) och klackskor och pärlarmband och vin och chokladaskar och allt annat som jag verkligen inte behöver i mitt liv just nu. Hur kommer det sig att allt känns så angeläget plötsligt? På studs behövde jag byta lösenord på fb. Det är ju i sig klokt, däri ligger det luriga, jag gör en hel del vettiga saker också i detta tillstånd, det är inte alls uppenbart galet, men jag vet (och vill inte veta) att det kan driva mig in i en annan sorts galenskap. När tankarna tagit fart och rastlösheten i kroppen blivit smärta, när blod och död har dyrkat sig in.

• Jag ska inte skriva något någonstans på nätet annat än i min blogg, inga jävla åsikter.
• Jag ska ta medicinerna, eight o'clock sharp.
• Jag ska inte dricka vin.
• Jag ska inte börja sortera något.
• Jag ska inte umgås med någon imorgon, utom Mannen och Syster C.
• Jag ska inte sätta min fot i något köptempel. Inklusive de virtuella.
• Jag ska inte lämna stan.

Hm.

------

Och där höll jag på att bryta mot punkt ett. Inga förbaskade behjärtansvärda enkäter heller. Jag svarar inte sanningsenligt.

Bakar bröd nu.