söndag 8 november 2009

Viloläge

Angående terapin så har jag ställt om mig mentalt nu. Kanske lite väl mycket, jag släpper taget långt innan avslutet är ett faktum, börjar tänka i dåtid. En sak känns iallafall positiv, jag kommer ha mycket mindre kontakt med vården.

Gårdagen flöt bort i dimma, det blir lätt så när Mannen bara har en dag ledig mellan arbetspassen, då har han inte lust med några större utsvävningar, och jag var också lite trött på förmiddagen, hade gått upp för tidigt, sov 2 tim till i en Poäng-fåtölj. Tänk vad man klarar av om man måste. ;)

2 kommentarer:

  1. BRA! Jag skriver upp dig på gästlistan =)
    Jo jag är så otroligt glad att jag har Jennie nu. När jag har slutat hos A förut så har jag i princip varit ensam och då har det varit lättare att gå tillbaka till henne när jag mått dåligt. Nu har jag annan backup så denna gången kommer nog gå mycket bättre. Jag har verkligen människor omkring mig som bryr sig. Både FK, AF, Jennie och en deltagare på kursen...och även Jenny, min läkare. Så jag står verkligen inte ensam längre. Så ska vi inte tala om alla underbara och stöttande nätvänner ;)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hejsan kära vän.
    Mitt hår blev lätt orange, det bli att köra några omgångar med slingor.;o)
    Kramisar

    SvaraRadera