lördag 28 november 2009

Ok

Stötte på sektfolk i Större Staden. Klappar mig själv på axeln för att jag tillåter mig själv att ignorera, inte gå fram och argumentera. Tillåter mig själv att släppa nu, jag har gjort, inte allt jag kunnat men tillräckligt. Några av ärren är fortfarande ömma, känsliga för beröring. Jag ska inte plåga mig själv i onödan.

Så märkligt att bara en liten medicinjustering, från 2 mg till 3 mg av Risperdalen, kan kännas. Blev liksom lugnare i huvudet, mer förankrad, mindre hjärnskräp som virvlar omkring och stör. Ibland saknar jag hypomanierna, fast då saknar jag ju bara den euforiska känslan och de uppskruvade perceptionerna, för resten är egentligen mest jobbigt. Det är inget plockgodis, man får inte välja och vraka bland känslor och reaktioner, bara att köpa hela påsen och tvinga i sig de äckliga bitarna. Den hektiska energin, rastlösheten, fixeringen vid idiotiska saker, uppluckrandet av impulskontrollen. Illrosa supersura "Vanföreställning". Den maffiga svarta lakritsbåten "Depression". Det jag saknar är kanske mer en poetisk bild än verklighetens rätt oharmoniska mosaik.

Jag känner mig åtminstone inte känslolös eller apatisk, så jag är ändå rätt nöjd. Och det är grymt skönt att inte ha något driv att självskada.

Gillar fortfarande att shoppa men det extrema hyposuget är borta. Blev ändå lite av min stora svaghet underkläder idag, fast bara för 300 så det känns acceptabelt. Är inte helt pank ännu, lär väl bli det snart om jag fixar håret. Det må vara hänt. Mannen är så jäkla duktig och drar in pengar så vi klarar oss bra. Så här lyxigt har jag aldrig levt och det är enbart hans förtjänst (ja det är väl bara vad många skulle tycka är "normal" standard men för mig är det superlyxigt att kunna äta lunch ute ibland). Vi är väl båda av den inställningen att nu när vi klivit upp en bit på åldersstegen och kropparna inte funkar helt anmärkningsfritt så är det lika bra att leva så gott vi kan medan det varar, får väl bli begravd i en masonitkista sen då!

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att Risperidalen är en bra medicin för jag äter den också. Jag var upp i 3mg men fick sänka till 2 igen. Just nu kommer jag inte på varför jag fick sänka. Men som du säger så vill man gärna ha den där euforiska känsla för det var bra många månader sen som jag hade senaste hypomaniska perioden (maj/juni).

    Jag har också blivit lugnare och inte allt lika agressiv eller taskigt tålamod. Ångesten och tvångstankarna har minskat rejält. Har ännu en medicin för både tvångstankar och ångest.

    Lycka till med dig själv.

    SvaraRadera
  2. Ypax - så bra att du har hjälp av den medicinen. Min läkare säger att jag får växla själv mellan 2 mg och 3 mg efter hur jag mår, det passar mig bra.

    SvaraRadera