torsdag 5 november 2009
Slutsnackat
Fick veta idag att det satts ett slutdatum för terapin, av budgetskäl. Nu har jag gått länge hos Psyko H och skulle väl ändå ha avslutat inom överskådlig framtid, men det känns lite omtumlande att ha fått en bestämd tidpunkt, juni 2010. Nej, det hade nog känts lite bättre att ha fått bestämma själv. Det är ingen katastrof, men jag har lite svårt att ordna upp tankarna just nu... En ganska stor del av mitt liv som ska packas ner i mentala banankartonger, en del av dem ska följa med mig någon annanstans, en del hamnar nog på vinden. Vad ska läggas i vilken kartong? Det kommer säkert behövas det här halvåret att sortera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår att det känns omtumlande. Det är för jävligt att pengar alltid skall komma emellan. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga... Mer än att jag hoppas att det kommer att vara okej ändå.
SvaraRaderaKram!
Jag är nästan säker på att om jag får samma tandhygenist nästa gång så kommer det inte alls kännas lika hemskt att gå dit. Hon var verkligen bäst! Synd att alla inte är som hon.
SvaraRaderaJo avsked är hjärtskärande, framför allt när det är från en människa som har kommit att betyda så mycket för en som J gjort för mig. Men det hon ger mig är något jag kan bära med mig för resten av mitt liv. Känslan av att vara värdefull, sedd och omtyckt av någon får en verkligen att växa som människa och man känner sig något tryggare på jorden :)
Jobbigt att du inte får gå kvar hos Psyko H. Här skulle det passa bra med något klokt, som att "se det som en utmaning, vilken spännande resa....etc" men vet inte om jag hade trott på det själv ifall jag hade fått höra det. Jag vill gärna bestämma själv när min terapei ska upphöra. Kan ju bara ta detta med J, ser det inte alls som en utmaning och spännande resa att inte få ha henne längre. Känns bara ensamt och tomt att det snart ska vara slut. Sen vet jag ju att jag överlever ändå, det har jag gjort förut. Lite spännande är det ändå att se vad jag har blivit för människa efter hela den här kursen och hur jag har förändrats med så bra stöttning.Sen ska det också bli lite spännande att se hur J:s och min relation utvecklar sig efter kursen. Det kanske inte är så att det blir ett abrupt slut som jag bävar så mycket för. Den som lever får se :)
Men terapeuter är ju alltid terapeuter och där kanske det blir svårare att ha någon form av kontakt, vad vet jag?
Jag vet i alla fall att du är otroligt modig, stark och tapper och att du komemr klara det.
Kram
Så retligt att det ska avgöras av pengar. Det är bland det mest upprörande jag vet och kan få igång mig till tusen.
SvaraRaderaNär det gäller att packa ner tankar och minnen i kartonger så är det just det jag gör i drömmarna på nätterna. Nästan alltid drömmer jag att jag sorterar saker i olika lägenheter jag råkar bo i, de ska ner i lådor och där är saker ända från jag var liten till nu.
Flera år har jag drömt om detta och det är lustigt att du beskriver det ungefär likadant.
Kramisar
Vad trist att det blev tidsbestämt. Det blir så markerat och ett tvärtslut.
SvaraRaderaCharlyene - tack. Just nu är det nog det som stör mig mest, att vi inte fick bestämma utan plånboken. Men det är som det är.
SvaraRaderaKram!
Maria - Tack och kram!
SvaraRaderaBloggullet - så spännande att du får liknande bilder i huvudet. Kanske hjälper det att se det som finns i ens skalle så där konkret, som att det är saker man kan hantera, flytta på, packa upp och packa ner, och inte bara ett enda kaos.
SvaraRaderaKram!
Ylva - jo, det var lite jobbigt ett par dagar men nu börjar jag vänja mig vid tanken.
SvaraRaderaKram!
Det är så fel och åter fel att pengar ska bestämma hur länge terapin ska fortgå. Självklart ska man tillsammans med sin terapeut ha en utvärdering och tillsammans bestämma när man är redo att avsluta terapin. Det ska inte bestämmas över ens huvud!
SvaraRaderaKram
Sara - jomenvisst, om vi skulle sluta imorgon men det var bestämt av mig och terapeuten så skulle det nog känts bättre. Men så är ju livet - saker händer. Man får ta med sig det positiva man kan hitta i situationen. Just nu är jag nöjd med att jag inte är särskilt knäckt utan har börjat acceptera att just det här kapitlet av mitt liv snart är över. Tycker mer synd om dem som verkligen vill ha terapi men aldrig ens får chansen i dessa tider...
SvaraRaderaKram!