tisdag 1 april 2014

Gravallvarligt

Skulle ha gått på ett jympapass kl 10. Snoozade till 9.20. Meningen är att jag ska gå upp 8. Jävla sommartid.

Vi åkte in till Helsingborg igår kväll för manifestationen mot supportervåld. Kvällen före dådet hade Mannen varit på hockeymatch och suttit bland Djurgårdare, många fotbollsfans som passade på att också gå på hockey när de ändå var här nere. Hög och vänlig stämning. Han kan inte låta bli att fundera på om det var någon av dem som så brutalt dräptes. Det är nog rätt omöjligt att helt stoppa sjuka individer från att slå ner folk, men det är en sorglig utveckling.

Känslan av att världen blir allt farligare får mig att googla statistiken över dödligt våld i Sverige. Det visar sig att det rört sig om knappt 100 fall om året sedan 1970-talet, faktiskt har det med tanke på befolkningsutvecklingen minskat sedan 1990-talet. Mest är det alkohol- och/eller narkotikamissbrukande män med någon psykisk störning som har ihjäl varandra inomhus över någon småsak. Hemmet är också den klart farligaste platsen för kvinnor, som attackeras av en nuvarande eller tidigare partner. Att bli sexmördad när man är ute och joggar är mycket sällsynt. Krogslagsmål har minskat något, gängbråk ökat något, men de är fortfarande mindre andelar av hela kakan. Och glädjande nog har dödligt våld mot barn minskat. 1990-1995 rörde det sig om tio barn per år, 2005-2010 var det tre barn per år. Nästan alltid en förälder som ofta också är psykiskt sjuk och försöker begå självmord. Kanske fångas de upp bättre nu?
http://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800052645/1360329827791/02+D%C3%B6dligt+v%C3%A5ld.pdf

Kanske är den där känslan mer en produkt av alla tidningsrubriker och tv-special som väller över oss. Kanske påverkas vi också av ändlösa strömmar av kriminalserier, där varje liten stad har en egen galen seriemördare, något som är mycket ovanligt i verkligheten. (Wikipedia listar 5 st svenska seriemördare sedan början av 1800-talet.) Varför är vi inte rädda för sånt som verkligen har ihjäl oss - prinsesstårtor, skiftjobb och bilar?

4 kommentarer:

  1. Där ser man! Jag som hade upplevelsen av att man döda på löpande band. Kan ju vara så som du skriver att man har en upplevelse av att det är annorlunda. Gillade att läsa ditt inlägg hos mig. Det gav hopp och förtröstan i detta sorgliga mord som hände Djurgårdssupportern.
    Här fortsätter solen att lysa och bara för det så lyser jag också, ibland med min frånvara men även med min närvaro.
    Prinsesstårtor...mumsmums!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är bra med statistik ibland.

      Sol här med. Men jag har inte hunnit ut. Fastnat vid datorn och med att uppdatera mobilen. Nu får jag skynda mig innan det blir mörkt!

      Kram!

      Radera
  2. Det är fruktansvärt det som har hänt med fotbollssupportern. Ja. Jag gör skillnad på supporter och huliganer.

    Hoppas att mobilen piggar på sig och bjuder på många faciliteter nu:)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut skillnad på supporter och huligan!

      Mobiluppdateringen (operativsystemet) är hm :/ Den blev snabbare på alla sätt (och den var redan rätt snabb, en LG G2) men ljudet sabbades. Går att lyssna med originalhörlurarna men inga av mina andra, ett fruktansvärt brus. Stora sonen fick samma problem, det är tydligen inte helt ovanligt. Jag lägger det åt sidan så länge...

      Radera