måndag 21 februari 2011

Leverkorv

Nä, dr A var inte så lättcharmad. Jag har fått stanna på avdelningen hela dagen och haft tråkigt, och har sträng order om att ta Nozinan ikväll. Suck.

Har åtminstone fått en timmes promenad. Turligt nog är en av mina kontaktpersoner förtjust i att promenera.

Märklig mat ikväll, salami, leverkorv och rödbetssallad?? Annars är maten oftast ätbar. Vill ha kaffe, men det är en timme kvar tills kaffevagnen seglar ut till de nödställda.

Borde samla tankarna så jag kan läsa en tidning eller se ett avsnitt av Lie to me eller se på tv, men allt jag orkar är att slösurfa än hit, än dit. Titta lite förundrat på Facebook, jag har aktiverat mitt konto där igen mest för att jag ville kolla något, men så dök vänförfrågningarna upp. Men man behöver väl inte skriva något. Och det är ju praktiskt att det dyker upp påminnelser om folks födelsedagar. :) Vill mest hem och fortsätta röja, göra konkreta saker som syns och känns. Men får bara komma hem en kort stund imorgon, Mannen jobbar en del. Känner mig redan uttråkad å morgondagens vägnar.

Känslan. Att bara jag var helt fri att göra det jag vill så skulle jag må jättebra, jaga dammråttor med ett stort leende. Irritation över att det står hinder i vägen, vill inte acceptera att det kan ligga något i det de säger om att ta det lugnt. Men jag är så jävla medgörlig så jag sitter här på ändan iallafall. Och hur som helst, ytterdörren är låst inifrån.

2 kommentarer:

  1. Att inte få göra det en själv vill suger. Speciellt om det handlar om längre perioder. Och speciellt om det är "för ens eget bästa". :( Lite som om en vore ett barn som inte kan ta hand om sig själv.

    Tur att det är för en begränsad tid.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - det värsta är väl när man innerst inne förstår att det verkligen är för ens eget bästa, att man skulle kunna göra puckade saker ute i friheten. :/

    Kram!

    SvaraRadera