Gårdagen var tröttande men rolig. ALLA skulle visst till Ikea samtidigt (varför då? ingen barnbidragsdag, pensionsdag eller lönedag) men vi tittade iallafall och funderade ut saker vi ska köpa. Sedan filmkväll.
Jag har sovit 9,5 timmar utan sömnmedicin. Visste väl att jag snabbt ska sluta med dem igen så jag inte förlorar min naturliga förmåga att sova. Sov ju nästan hela förra året utan piller. Fast de är bra att ha i reserv.
Allt är bra hemma men jag är lite ledsen. Ett själsligt efterskalv. Försöker förstå vad jag varit med om och allt känns som en konstig tysk film. Jag är lite oklar angående om jag spelade huvudrollen, eller var det kraften som drev mig. Kände mig så utpräglat rationell fram till dess jag satt på hotellrummet och de mörka varelserna omgav mig, då rädslan tog över och jag svarade i mobilen trots allt, bandet tillbaka till denna dimension. Bilden när poliserna klev in i rummet går på repeat. Jag gjorde som de sade, som alla sade, orkade inte utöva någon vilja, allt var fast, låst, kallt. När jag satte mig i polisbilen sade de inte till mig att akta huvudet. Vilken letdown. Sjukhus 1 sjukhus 2 sjukhus 3. Var dimman i mitt huvud eller utanför?
Tror jag ska be om att få läsa vårdintyget. Kanske ger det mig någon pusselbit.
Inte konstigt att du har efterskalv efter en sådan upplevelse. Jag hoppas att du får svaren du söker, för det är nog inte bra att låta sådant bara ligga.
SvaraRaderaKram!
Det ÄR otäckt när man inte riktigt vet vad som har hänt. En lucka i tiden där verklighet och overklighet smälter samman till en gröt. Känner igen så mycket av det du skriver om...har själv blivit upplockad av farbror blå. INTE kul.
SvaraRaderaHoppas att du snart mår bättre och att efterskalven blir mildare och mildare. Kram!
Charlyene - jag vet inte om det går att hitta sådana svar som jag vill ha (Varför hände detta just mig? Kommer det någonsin hända igen?) men kanske ge en känsla av kontroll och överblick, jag kan inte riktigt veta hur jag upplevde varje ögonblick men jag kan få höra hur andra uppfattade mig.
SvaraRaderaSedan ska jag väl inte gräva ner mig. Men jag fungerar så att jag bara inte kan släppa saker utan vidare, trivs bättre om jag får vända på några stenar åtminstone.
Kram!
Ia - tack för förståelsen! Det kommer säkert att lugna sig med tiden, brukar det göra, är bara lite nytt just nu.
SvaraRaderaKram!