Stiltje. Söndagen blev med små medel mysig, jag känner mig priviligierad. Även fast jag på kvällen tittade på dokumentären på SVT om lobotomi. Hade en varit född några årtionden tidigare hade det kanske handlat om en själv *kramar mina mediciner*
Idag har jag verkligen lyckats med att göra ingenting, utom då att laga middag. Inte alls besökt den nedsnöade verkligheten. Sitter mest inknödd bland mina tankar på hjärnkontoret. En del funderingar om självskadandet. Hur kan något vara så inihelvete vanebildande? Jag har inga problem med att låta bli att göra det just nu, men det är just det, jag låter bli, jag avstår, det finns hela tiden som en lockelse som måste avstås från. Det går väl an när tankarna inte är oartigt påträngande och tvångsmässiga - som sagt, just nu är det lugnt. Men där finns alltid ett spöke som inte släpper taget, vetskapen om att ifall det börjar svaja för mycket så är det inte säkert att jag har koll, att jag inte går på det lockande säljsnacket. Bara en gång, bara idag...
Hur det alls kom upp... såg husköparna på TV8 spana på villor med turkosblåa pooler. Tänkte "vill bada!" Men känner mig lite tveksam till att uppsöka simhallen iförd den senaste uppsättningen ärr från i höstas. Och det finns återigen en lurighet inbyggd där: för mig tar det närmare två år innan ärren bleknar (ok de syns ju ändå, men blir betydligt mer diskreta, och lättare att se som något man "har gjort" och inte något man "gör"). Det är tillräckligt lång tid för att det ska vara lätt att tänka "skit samma, jag ser ändå förjävlig ut så några till spelar ingen roll". Jag kan lägga energi på att klä mig och sminka mig, men den där grundläggande fåfängan är liksom körd, min kropp är ju sabbad.
Fast jag klarar av det rätt så bra ändå, tycker jag. Jag menar, det kunde varit värre. Hade nog mer komplex för min kropp när jag var ung, söt, smal och ärrfri än vad jag har nu.
Och så måste jag förstås tillägga hurra vad vi är bra som har vunnit OS-guld! ;)
Dom där ärren. Fan säger jag bara.
SvaraRaderaVill ju också simma. Men vågar inte.
KRAM
Du är en av dem jag längtar mest efter nu när jag haft bloggpaus, bara så du vet.;o)
SvaraRaderaJag tänker och funderar som jag brukar, tänker skriva ett mejl till dig när tankarna går att fånga och formulera. Just nu svävar de omkring i ett kaos som i en bikupa. Dock är det nog inte kaos i en bikupa egentligen, alla har nog sin givna plats, så även mina tankar.
Jag är glad att du finns, ta hamd om dig.
Kramar
Jag simmade en del i höstas. Och visst fick jag utstå en del blickar, speciellt när det var sår och inte ärr som prydde mina armar. Men det var ett bra incitament till att inte skära sig. Som du skrev vill också jag inte visa att det är något jag gör, utan något jag gjorde. Så jag höll tillbaka många gånger pga det.
SvaraRaderaOch sedan är det ju så att när en väl är i vattnet kan ingen se ärren.
Kram!
Angående det vandebildande i självskadandet som du beskriver så är det ju väldigt likt de tankar och känslor personer med olika former av missbruk slåss med (såväl substansmissbruk som andra slags missbruk). För din del kanske självskadandet blivit ett slags missbruk? I så fall kanske du kan hitta tröst, stöd, tips eller råd tänker jag därifrån på något vis?
SvaraRaderaTack för din roliga och uppiggande kommentar i min blogg!! :D
ja dom där ärren. Ibland är de till tröst också på nåt sjukt sätt som inte går att förklara. Mina ärr. Jag har iallafall dem. Jo, jag vet, crazy, men jag tänker så.
SvaraRaderaTyvärr får man stå ut med en del blickar när det gäller ärr. Det mest tragiska är att det ska vara ett hinder för att leva ett "vanligt" liv. Man vill ju och har rätt att göra sånt som andra gör och göra det man tycker om. Finns det vattentäta ipods? Tänkte att annars får du skaffa en sån och plugga in den i öronen och sätta på värsta glada musiken när du simmar så kanske du får annat att tänka på. Finns det inga vattentäta såna så kan du börja med att uppfinna en. Det borde vara lag på att det ska finnas såna och framför allt så borde det finnas i terapeutiskt syfte :)
SvaraRaderaKramkram
Puffan - jo det är tufft att ta konsekvenserna av sina handlingar ibland.
SvaraRaderaKram!
Bloggullet - å du är saknad när du går och gömmer dig! Jag vet vad du menar med bikupe-tankar, och till slut brukar de faktiskt bilda ett tydligt mönster, så det kommer nog. :)
SvaraRaderaTa hand om dig du med, kram!
Charlyene - bra om det kan fungera avskräckande. Jag är nog inte lika rädd längre för att "folk i allmänhet" ska se något, gick ju i kortärmat förra sommaren, här är det mest så att Mannen är ytligt bekant med en badvakt som var ganska på med att komma fram och snacka när vi var i simhallen en gång förra året. Nej, jag vill inte stå där i baddräkt och bli bedömd av honom. Jävla småstadsliv.
SvaraRaderaKram!
Rebecca - nu blir jag visserligen lätt förvirrad av att det finns olika definitioner på missbruk, men spontant tycker jag att jo, visst är jag missbrukare, även om det också finns andra dimensioner (självskadandet som uttrycksmedel, tvångsmässighet).
SvaraRaderaNär det gäller råd och stöd så vet jag inte riktigt vad jag skulle behöva nu... (annat än att jag uppskattar att kunna skriva av mig ibland, men det behöver liksom inte resultera i så mycket från omgivningen). Det skulle i så fall vara "hur tar man bort suget helt, återställer hårddisken till tidpunkten innan man började skada sig så att det blir som om det aldrig hade hänt?" och det har jag inga illusioner om att någon kan tala om...
Men har du tips på läsning som du tycker är bra så tar jag förstås tacksamt emot det!
Miriam - det där kan jag relatera till, ärren är ibland enormt irriterande och opraktiska men de är åtminstone mina egna. Ingen annan gillar mina ärr så de är bara för mig. Så kan jag känna ibland.
SvaraRaderaMaria - klart att det måste finnas vattentäta ipods! :)
SvaraRaderaKram!
Jo, det finns självklart flertalet anledningar till att man självskadar, men jag tror inte att alla som försöker lämna ett självskadebeteende slåss med ett "sug" på det sättet som du beskriver. En del kan ju även uppleva det som att man blir lite hög av självskadandet. Om man känner ett sug (craving) så kanske just den biten kan jämföras med andra missbruk där liknande cravings ofta upplevs. Men inte ens när det gäller substansmissbruk så upplever alla ett craving när de försöker sluta. I de fallen då det snarare handlar om en längtan efter att skada sig med drogen så kanske det är mer vettigt att fokusera på annat än klassisk missbruksbehandling (dvs att hantera ett sug). Hos varje person finns ju säkert nästan alltid flera av de här aspekterna. Men kanske att de inte förekommer precis samtidigt i den akuta situationen?
SvaraRaderaGjorde jag mig alls förstådd nu...? :P *skyndar iväg för jag har bråttom*
Jag blev totalt beroende av självskadandet. Och fast jag inte skurit mig på lääänge, så känner jag fortfarande suget efter det.
SvaraRaderaMen jag är vad de kallar "beroendepersonlighet"... blir beroende av allt. Har missbrukat alkohol och droger, mat, rakblad... you name it!
Jag tror aldrig att man kan bli fri. Det finns alltid kvar i hjärnan, och i kroppen... Svårt att förklara nu känner jag. Men suget finns alltid! Och backflashar gör inte saken bättre.
Men egentligen. Är det skillnad på "sug" och "tvång"?
Jag är väldigt trött i huvudet idag, så jag vet inte alls om jag gör mig förstådd... Men lite tankar
i alla fall.
KRAM!
Rebecca - jag tror jag följer med i dina tankegångar, även om det känns som att ämnet skulle förtjäna en betydligt djupare diskussion. Jag får masa mig upp till Götet snart!
SvaraRaderaEftersom jag fortfarande har det hela i tankarna tror jag att jag fortsätter spåna i ett separat inlägg.
Puffan - det är väl så jag upplever det också, att minnet hela tiden finns kvar. Även om jag i övrigt inte vad jag vet är någon utpräglad "beroendepersonlighet". Äter för mycket men enbart när jag tar vissa mediciner, inte annars. Slutade snabbt att röka. Droger har jag låtit bli. Inga problem med sex eller spel heller. Det är bara självskadandet jag riktigt fastnat i...
SvaraRaderaNej, jag fortsätter i ett nytt inlägg, det här kommentarsfältet börjar kännas fullt! :)
Kram!