Konsumtionsmönster

Den planerade Norgeresan känns inte bara stressande nu, jo stressande men också en aning rolig. Tanken är att jag ska oroa mig så mycket för den nu i förväg så att jag inte har någon oro kvar när vi åker, och det går faktiskt i rätt riktning, trots att jag igår fick veta att förutom det antal beteendevetare jag redan mentalt budgeterat för ingår ytterligare en psykolog i sällskapet. Creepy. Men vi fick iallafall färdigpysslat med flygbiljetter och hotell i Stockholm, och klart att Mannen får semester, och mitt inre kontrollfreak går först upp i varv, "vad har jag glömt? vad har jag glömt?", men idag börjar det släppa taget.

Jag är ensam idag och osäker på vad jag ska göra. Mentalt krävande aktiviteter på åtminstone en minimumnivå (läsa bloggar, läsa tidningar, läsa böcker, se på någorlunda seriös film) vs. att diska och gå en shoppingrunda. Hmm. Att jag gillar att göra av med pengar är knappast någon nyhet. Ändå är det skillnad mot i somras t.ex. då jag var tidvis rätt instabil. Är jag uppvarvad blir alla prylar så otroligt attraktiva, en blank fågelfälla, jag måste bara ha, nu genast. Just nu när jag är mer utjämnad kan jag se en snygg tröja och låta den hänga kvar på galgen. Tror inte jag förut riktigt har observerat sambandet mellan spenderade pengar och sinnesstämning även om har det funnits långt tidigare. Den här månaden har jag faktiskt några hundra kvar i plånboken, trots att jag dessutom satt in en del på sparkontot. Nåväl, det lär behövas om vi ska ut och resa.

Lite fascinerande när man absolut inte har något att blogga om. Då kan man blogga om att man inte har något att säga. :)