Snöyra körde vi i igår, visserligen inte riktigt något som kunde klassificeras med det aktuella (rejält uttjatade) begreppet "snökaos", men störande nog för stackars Mannen att köra i. Myrornas krig live. Jag kände lite att vi tillhörde de där "idioterna som nödvändigt ska ut och åka trots väderrapporten" som det inte är synd om ifall de kör fast, men nu var det tack och lov ingen fastkörningsvarning. Bara tillräckligt för att det skulle kännas såååå skönt när man kom hem till en varm ljus lägenhet. (Vi hade varit och hälsat på ett av Mannens barn.)
Mår lite skumt just nu. I grunden har jag varit riktigt glad i ett par dagar, samtidigt som jag är väldigt påverkad av det senaste psykologbesöket i fredags. Via någon sorts långsökt associationskedja som började med att jag var uttråkad och satt och räknade ut i skallen om jag har råd att klippa mig, hamnade vi i en traumatisk händelse i tonåren. Jag har väl nämnt den för Psyko H i förbigående för flera år sedan, men inte riktigt pratat om den. Hann lagom ramla in i minnet och så var tiden slut. Nu ligger det som en hudlös fläck i mitt medvetande. Samtidigt känns det tveksamt om jag verkligen ska hålla på och prata om det, kanske behöver jag få ha min privata sfär, Mannen vet och det räcker.
Ja man mår lite skumt när det dyker upp saker man inte förstår var det kommer ifrån och som man inte får prata färdigt om. Som nu när du får vänta på till nästa gång du träffar honom för att prata vidare. Eller också behåller du det i din sfär och grunnar på det själv. Det kan man också komma långt med. Allt behöver inte pratas om.
SvaraRaderaMiriam - nej, jag är lite trött på att bli manövrerad in i hörn där jag känner mig tvungen att dela med mig för mycket. Nu pratar jag inte bara om terapin utan överhuvudtaget. Angående vissa saker i mitt liv har jag varit rätt öppen, antingen i en vid mening eller i mer begränsade men dock långt ifrån privata kretsar (som denna blogg t.ex.) Allt har sin tid, det har tjänat ett viktigt syfte, och jag har fortfarande glädje av bloggen, men jag kan känna mig lite uttjatad. Det känns som ett välbehövligt självförsvar att tillåta sig själv att inte älta precis allt inför publik.
SvaraRadera