Bråket och larmet i min hjärna har lagt sig, tack och lov. Nu är jag bara gränslöst ledsen. Får ryck då jag försöker aktivera mig med något, vardagliga saker, handla mjölk, tvätta, svettas över detaljerna inför resan i mars, ringa mina barn. Orkar jag inte ta itu med något blir jag rastlös, ser för mycket tv. Hela tiden en kramp i magen.
Känner mig totalt fel. Outhärdlig. Ge henne en smäll så hon håller käften. Försöker vända, ta till mig att det finns människor som tycker om mig, saker jag har gjort rätt, men gapet mellan synsätten är en svart spöklik klyfta, jag vet hela tiden vad jag egentligen tror på. Har jag någonsin varit annat än fel? Jag är t.o.m. fel när jag tänker så negativa tankar om mig själv, för det ska man ju inte. Kan inte förhålla mig till detta.
Längtar efter en trygghet som överhuvudtaget inte existerar.
Vi spontangick på vernissage i lördags, en fotoutställning. Sen hittade vi ett annat litet galleri i huset, en keramiker och en grafiker ställde ut. Fångades av porslinsmasker, avgjutningar av ansikten som mer eller mindre flikats ut, fragmenterats så man ibland bara anade en näsa eller en haka. Så lite som ändå behövs för att definiera en människa. Kanske för att vi är skapta för att leta samband och mönster, efter förmåga. Jag vet inte om det är sorgligt eller trösterikt.
(Ursäkta att jag inte kommenterar i bloggar just nu. Läser en del men orden uteblir.)
Du är inte fel. Inte alls fel.
SvaraRaderaFöljer dig, läser dig och förlåt att jag heller inte kommenterar...
*stor kram*
Tack kära Puffan *kram*
SvaraRaderaDet är trevligt med kommentarer men jag har absolut inget emot om folk bara vill läsa.
Samma här. Kommentarer piggar ju alltid upp, men främst skriver jag för min egen skull, som dagbok. Bloggen har blivit mitt "minne", jag kan gå tillbaka och kika liksom. Men när man upptäcker att man har relativt många läsare, så blir man ju glad. Kanske lite uppmärksamhetstörst. :P
SvaraRaderaUppmärksamhetstörst är väl bara normalt (inom rimliga gränser). :) För att inte fastna för mycket i sånt har jag bl.a. ingen räknare på min blogg, skönt att slippa tänka på det. Men det är jag det, jag förstår om andra tänker annorlunda.
SvaraRaderaJag kollar till statistiken ibland, men det är egentligen inte så intressant hur många som läser. Bara jag får vräka ur mig. :)
SvaraRaderaHaha, då är vi lite lika där. :P
SvaraRaderaVilken ond cirkel det är i dina tankar ibland...
SvaraRaderaDu är ju helt rätt. Och det är ju också helt rätt att med jämna mellanrum tro att man är helt fel.
Rebecca - tack för att du kommer förbi, du har ofta något uppmuntrande att säga.
SvaraRaderaÖnskar att jag kunde trolla bort den där fel-känslan hos dig. För du är allt annat än fel. Du är bra precis som du är.
SvaraRaderaTillåt dig att t.o.m. känna dig lite perfekt ibland :) Jag försöker göra det. Man säger att ingen är perfekt men jag försöker ibland tillåta mig själv att vara perfekt för mig själv och jag jämför inte med någon annan än bara mig själv. Testa någon gång :)
Kramkram