torsdag 2 april 2009

Kroppskemi

Det är faktiskt rätt skönt att kunna sitta uppe ett tag mitt i natten utan att flippa åt någotdera hållet. Är skillnad mot förr, så jag misstänker att medicinerna faktiskt gör sitt jobb och stabiliserar. Även om det förstås också innebär att jag inte längre har tillgång till min naturmetod, sömnbrist-knark.

Dessa mediciner, som jag har ett hatkärleksförhållande till. Försöker avleda känslorna genom att lära mig lite om de tekniska farmakologiska detaljerna. Nästan som när jag gjorde mig av med min spindelfobi när jag pluggade biologi, en spindel sedd under lupp blir något annat, något fascinerande och vackert. I över ett år har jag varit exemplarisk när det gäller medicinhanteringen, även den högst misslyckade utsättningen av Risperdal gjorde jag helt enligt anvisningarna. Inte illa av någon som nästan tvångsmässigt hoppade av från medicinerna var 3:e månad, då när det begav sig. Risken att jag faller tillbaka till det är inte över, kommer kanske aldrig att vara helt över. Jag har åtminstone till slut gjort kopplingen att små framkallade hypomanier -> stort platt fall.

Är löjligt nöjd över att jag blivit av med några kilon sen jag slutade med Risperdal. Jag är fortfarande ganska överviktig (objektivt sett), men det går åtminstone lite åt rätt håll. Och här borde jag stoppa in något om hur bra det är för hälsan, men vem lurar jag, det är bara yta och fåfänga alltihop.

Att ha varit suicidal i några år tror jag har sabbat mycket av min känsla för hälsosamhet. Varför bry sig om man ändå ska dö, liksom? I små steg tar jag den ändå tillbaka, klappar min kropp snällt, ger den grönsaker och vatten och promenader i dagsljus.

Och nu vill min kropp få lägga sig en stund till under täcket, så godnatt.

8 kommentarer:

  1. Visst har destruktivitet inverkan på självkänslan och hur man uppfattar sig själv. Skönt att du gått ner lite, se det som något du kan göra i etapper (om du nu behöver det). Själv försöker jag att inte stressa upp mig alltför mycket över vikt och har slutat väga mig (går istället efter kläder), men tror att man på sikt kan hitta en bra modell med hjälp av stämningsstabiliserande, bland annat. Då jobbar man också upp självkänslan för den riktiga förändringen måste nu äga rum i tanken, tror jag.

    SvaraRadera
  2. Jag tänker på vikten även om det är bagateller jämfört med annat i livet. Jag håller mig på en nivå så kläderna passar, och så länge de gör det så är det inte någon panik. Även om jag alltid bantar och har gjort det nästan hela livet.;0)
    Skönt att du gått ner några kilo för din egen skull, för man avgör ju själv vid vilken vikt man trivs bäst.

    Och utan tabletterna vore jag ett vrak.;0)
    Kramar

    SvaraRadera
  3. JA detvar spännande att träffa en ny kanske framtida vän..vi får se om det blir fler träffar.
    Du är duktig som är snäll mot dig själv.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag är inte kompis med mina mediciner (Cymbalta och Lamotrigin)
    Farbror doktorn (som ändå är världens bästaste doktor) sa att det skulle göra att jag inte "dippade" så mycket och att jag skulle få behålla mina toppar. Det är precis tvärtom. Funderar nu på om man kan måste stå på huvudet när man tar medicinerna för att få dem att funka... Hellre lite upp och ner än ner ner ner och aldrig upp....

    SvaraRadera
  5. Psyk - tack och lov så känns det inte livsnödvändigt att gå ner mer i vikt, bara att det vore trevligt. Modellsnygg blir jag ändå aldrig, que sera sera. Tänk så onödigt illa jag mådde över mitt utseende när jag var ung och vacker, det är skönt ibland att vara medelålders. Du har så rätt i att det mest beror på hur man tänker.

    SvaraRadera
  6. Bloggullet - jag tycker det låter så jobbigt att banta, jag har ingen karaktär. Jag har egentligen bara gjort det två gånger, en gång efter att ha ätit fettomedicinen nr 1, Zyprexa, och litegrann nu. Fast jag äter ju, vanlig mat och choklad och så, bara mindre portioner för jag är inte lika hungrig efter att jag slutat med Risperdal. Så det får mest sköta sig själv.

    SvaraRadera
  7. LaLuna - tack, och kul att ni träffades.

    SvaraRadera
  8. Kimmi - nej, piller är luriga och inte alls väluppfostrade alla gånger. Jag hoppas du och snälla doktorn får ihop det här, vi vill inte att våran Kimmi ska ha det så jobbigt.

    SvaraRadera