måndag 6 april 2009

Kokobäng

Centrifugerad, manglad, ut-och-invänd - inte min dag i tvättstugan för den har jag glömt att boka, utan mitt besök hos Psyko H. Pratade i detalj om något jag aldrig förut berört mer än mycket, mycket ytligt med någon vårdpersonal, och också bara litegrann med vänner. Mina perioder av mindre verklighetsförankrat tänkande, som för några veckor sedan när jag hade satt ut Risperdal. Det jag skrev här i bloggen då var nog det mest ingående jag någonsin berättat om mina upplevelser, och jag hade dåligt samvete för det efteråt, tänkte radera det. Det hör liksom till "paketet" att jag blir väldigt mån om att försöka spela normal, dels för att jag tror att folk inte skulle förstå och kalla mig galen (eh... ja), dels för att jag känner det som om alla hemskheterna skulle spridas till andra om jag pratar om det så jag måste skydda dem. Att jag skulle ta upp det med Psyko H var inte alls planerat, helt plötsligt satt jag bara där och gjorde det, mycket mer detaljer än någon fått höra, och även om gamla skruvade incidenter ända tillbaka till 80-talet. Svårt att tala om sig själv som psykotisk (vem? jag? du skojar!) men det är nog lite ditåt jag har varit i korta perioder, åtminstone på gränsen.

Kanske borde jag nämna något av det för Dr B också, ska dit nästa vecka. Om jag fixar det.

Nu är jag så otroligt trött och sårbar. Lite förvirrad, att saker som jag vaktat hårt kommit ut ur min mun, känns som om jag försagt mig, försvaren klagar högljutt och vill ta till krafttag för att tysta mig igen. Men jag klarar mig, jag är tillräckligt stabil för att stå ut, och jag vet att jag behöver sätta ord på upplevelserna, det kommer att bli bra. Är bara lite läskigt nu...

12 kommentarer:

  1. Du är modig! Kram.

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du, uppskattar verkligen ett vänligt ord just nu, och kram tillbaka!

    SvaraRadera
  3. kramar om dig mitt i det läskiga.
    Ja..jag tvättade allt UTOM sängkläder. Så tvättkorgen är full fortfarande..hehe..det är jobbigt att inte ha egen tvättmaskin.

    kramiz

    SvaraRadera
  4. Tack LaLuna. Ja fy för att inte ha egen tvättmaskin, jag har det och det är verkligen lyxigt, men stora saker som lakan tar jag i tvättstugan ibland.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Härmed ger jag dig en ny diagnos. Inte kokobäng utan "HELT NORMAL", så lyder diagnosen, lägg det på minnet :)
    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen mig i att försöka verka normal även när jag behöver hjälp. Förr var man rädd att inte bli utsläppt från psyk när man berättade hur det var. Nu har man istället problem med att komma in där.

    Du är modig som berättar och jag förstår att du känner dig skakig och skör nu efteråt när du har lättat på ditt skal lite, och släppt ut det du är rädd för.
    Kramar om

    SvaraRadera
  7. Håller med Laura. Dessutom måste man erkänna både för sig själv och för dem som förväntas hjälpa en vad man har för problem för att problemen ska gå att lösa. Jag jobbar själv med det där, att "erkänna".
    Helt slut i kolan efter ett 1.5 timmes långt samtal idag. Det är tröttande, men gör gott.
    Många många kramar!

    SvaraRadera
  8. Bloggullet - jo, det är svårt ibland att veta hur tryggt det är att lämna ut sig, hur det kommer att tas emot. Men nog är det synd att vi känner att vi måste spela en roll.

    Tack för dina snälla ord!

    SvaraRadera
  9. Kimmi - tänk att det kan vara så energikrävande att prata! Så lätt som man kan babbla på i timmar annars (åtminstone jag)... Man nästan känner hur hjärnans glukosreserver tar slut. Men när jag har återhämtat mig lite känns det som en lättnad, ett tydligt steg framåt, hoppas du känner det så också.

    Många kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  10. Snälla du, tack för dina ord på min blogg. Jag ska berätta hur det gått imorgon.
    Kramar

    SvaraRadera
  11. Hej. Min mail har fortfarande inte kommit igång så jag gör så att jag lägger ut inloggningsuppgifter till min vanliga blogg på DBT-bloggen så om du fortfarande har kvar dom inloggningsuppgifterna så kan du logga in där om en stund så lägger jag ut det där :)
    http://mariamalmgren.webblogg.se/annudjupare/

    Kram

    SvaraRadera