torsdag 4 december 2014

Nedkopplad

Som ni ser har jag inte bloggat på ett tag, inte läst så mycket bloggar heller, för jag har gjort flera andra saker på nätet och IRL som tagit mycket tid och uppmärksamhet. Och nu blir det en ännu längre paus. Pratade med Syster M2 igår, och det är tydligt att jag inte riktigt återhämtat mig från senaste Göteborgsresan för nästan en månad sedan, men jag har ändå tuffat på och engagerat mig i ditten och datten. Ni vet den där känslan man kan ha i huvudet när man kommer hem från en kväll på en livad restaurang - så känner jag hela tiden nu. Språket krånglar mycket och minnet är sisådär. Som en trevlig present från min bipolära sjukdom har jag redan lite kognitiva problem även mellan skoven, så min tröskel är lägre än för en "normal" person.

Nu ska datorn bara användas minimalt, till nyttiga saker. Lite, lite tv-tittande. Och inget socialt umgänge IRL. Till och med promenaderna ska anpassas så det inte blir för mycket intryck.

Mest får man skratta, hur tusan är man skapt om man lyckas bli utbränd som sjukpensionär? ;)

Kommer fortfarande kolla min mail om det är något viktigt.

Som Arnold sa, I'll be back!

14 kommentarer:

  1. Bra att du försöker att vara rädd om dig och använda din energi till det som är viktigast just nu. Fina blommor från mannen, skönt att veta att han finns där för dig :-)
    Ha det bäst!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är otroligt att alltid ha någon som ser efter mig. :)

      Kram!

      Radera
  2. Vi väntar på den uppdaterade versionen av dig! Alltid:).

    SvaraRadera
  3. Det är nog bäst att ta det lugnt när kroppen säger ifrån. Jag fick också lite kognitiva problem när min sjukdom brytt ut, tror att det har med ångest å göra men mediciner gör ju också sitt- huvudsakligen är ju iaf att dom hjälper =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja både det ena och det andra gör hjärnan till mos, endera dagen blir man väl middag till någon hungrig zombie. ;)

      Fast för stunden är det bra. :)

      Radera
  4. Hej!
    Ja, det var länge sedan jag hörde av mig, som vanligt! Som du har jag mest suttit och läst vad andra skriver, ibland totat ihop en liten blogg själv.
    Det är även för mig en jobbig period, tror att det är någon sorts julångest. Mina söner vill att det ska vara "som vanligt", men jag får inga besked om vilka dagar de vikt åt mig. Vad de som lever på LCHF vill äta mm. Jag måste få ha framförhållning, måste planera i tid annars kraschar jag.
    Om jag har gjort något som jag gillar, utanför hemmet, då är det kaos i mitt mående. Jag blir alldeles upp-och-ner, kan nästan klättra på väggarna. Detta vet jag om och det innebär att jag inte gör det roliga. Vill inte ens besöka någon av de få vänner jag har. (var inte på min brors begravning idag. Inget roligt, men ovan situation och 3.5 timmar i bil enkel resa)
    Det kognitiva du skriver om, hur yttrar sig det?
    Skönt att du har en bra kontaktperson, var rädd om den! Sådan person växer inte på trä'n. Inte här i Norrland i alla fall.
    OM du orkar och får, tar jag gärna emot e-mail på lena.30326@gmail.com
    Tänk på att det är ditt liv, ta hand om dig!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Ja du, den julen, den julen. Jag har lagt ner julen i år! Brukar fira några dagar i förväg hemma hos äldste sonen, men nu ska de ju ha barn alldeles snart så jag tror hans fru tycker det är skönt att bara få lugn och ro, de får ändå fira lite på julafton med hennes släkt. Yngsta sonen skulle jobba hela helgen, passa på och tjäna lite pengar. Så vi slopar allt, och inga julklappar. Mannen firar väl lite med några barn och barnbarn m.fl., jag är välkommen men måste inte.

      Som du märker är jag väldigt osentimental när det gäller julen. Det var i och för sig en trevlig högtid när jag var liten, men nu betyder den inte mycket.Träffa sönerna kan jag göra en annan dag.

      De kognitiva besvären brukar mest vara brist på koncentration, att det tar längre tid för mig att läsa eftersom jag liksom måste gå bakåt i texten hela tiden, att det blir fel när jag skriver, ord som försvinner, och en allmän trötthet när det blir mycket intryck. Jag kan kompensera en del genom att anstränga mig mycket, men då blir jag också trött.

      Mår bättre just nu åtminstone!
      Kram!

      Radera
  5. Huvudsaken är att DU mår bra. Många kramar och tankar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, man famlar sig fram i mörkret!
      Kram!

      Radera
  6. Låter väldigt sunt! Min dator gick sönder för ett par månader sedan. Det var tufft i början, men jag tänker faktiskt inte ens köpa en ny som det känns just nu.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt också att inte vara beroende av prylar, och nu kan man ju göra så mycket med en mobil.

      Kram!

      Radera
  7. Hårda förhållningssätt där HÄPP. Vad kan lite datoriserande göra? Från en annan som lyckas bli utbränd om och om igen trots sjukpensionärstatus. .... "Det är bara att bryta ihop och komma igen " som Mark Levengood sa....om det ändå vore så lättvindigt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, lite datoriserande blir till mycket datoriserande blir till alldeles för mycket för min hjärna att processa. Finns så mycket att läsa, och så många att prata med!!!
      Jag har brutit ihop och kommit igen för denna gången, det blir väl inte långvarigt...

      Kram!

      Radera