måndag 22 december 2014

Inkompetens

Varje sekund som jag inte fokuserar på något svämmar jag över av ångest. Trött trött hungrig hungrig ångest ångest. Tog faktiskt 10 mg stesolid men det känns inte alls. Ångestens kompisar skräckbilderna hälsar på.

Mest hatar jag osäkerheten, att det troligtvis bara är en liten ointressant dipp, men så kan det ju plötsligt öppnas upp ett hål till underjorden också, och jag vet inte.

Det känns genant. Jag borde verkligen veta hur jag ska hantera dessa situationer. Jag borde vara proffs på att vara psykfall. På ytan skrattar och pratar jag, och jag tapetserar nätet med goda råd åt andra människor, men därunder känner jag mig helt förvirrad.

Ska duscha, har inte tvättat håret på fyra dagar... Sedan får jag väl ta en promenad, det är ju schablonlösningen på allt verkar det som.

2 kommentarer:

  1. Osäkerheten är värst. Fy fan! Jag tycker dock inte att du ska vara så hård mot dig själv. Bara för att en har upplevt någit förr gör en inte till en expert med alla svar och lösningar redo.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Egentligen vet ju ingen annan heller, allt är mest en fråga om att bedöma sannolikheter, vilket inte är detsamma som att veta.

      Min kloka man körde med ett av de klassiska knepen, "vad skulle din läkare/terapeut säga just nu" (det andra är "vad skulle du säga till någon annan i din situation") Eftersom den senaste sköterskan jag talade med i förra veckan flera gånger insisterade på att jag skulle ringa om det blev jobbigt, så fick jag ge med mig och ringa. Min läkare justerade medicinerna lite.

      Kram!

      Radera