måndag 29 december 2014

Ansiktsmask

Skulle ha ringt och pratat med Dr C idag för att följa upp medicinändringarna, men nu var det han som var sjuk. En fördel med att som jag inte träffa så mycket folk är att man sällan blir förkyld o.dyl. (nu vet jag inte om det är något sådant han lider av, men Syster M2 har lunginflammation).

Sak samma, jag är inte lysande glad men jag mår lite bättre och är inte lika rädd för att totalkrascha.

Tiden både kryper fram och skuttar iväg. Ibland känns det som om jag rör mig på ett parallellt spår. Nu pratar vi inte det berömda utanförskapet. Jag ingår i flera sammanhang. Jag får ofta bekräftelse från olika håll att mitt liv har betydelse, även om jag inte jobbar nu. Nej, det är en gammal följeslagare. Jag vet inte vad den kommer ifrån eller om det ens spelar roll. Det är inget som kan älskas bort, så ingen behöver känna sig manad. Mer känslan av att titta sig i spegeln och känna att om jag river lite med nageln så kanske ödleansiktet kommer fram, och det är inte ens något bra eller dåligt, det bara är.

-14 just nu, men det ser vindstilla ut, och vackert.

6 kommentarer:

  1. Du skriver ibland om saker som om det vore min hjärna de kom ifrån. Systrar i ett parallellt universum?
    -14 här med imorse!

    SvaraRadera
  2. En gång i tiden när jag var riktigt jäkla speedad fick jag för mig att jag kunde se in i parallella universa, och skulle hitta sätt att förflytta sig över till rätt universum, för om man inte mådde bra berodde det helt enkelt på att man råkat hamna fel. Minns inte detaljerna men jag var mycket entusiastisk. Vardagen är tyvärr jämförelsevis grå.

    SvaraRadera
  3. Jo. Det är väl det som kallas livet?
    Ja ä int' bitter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Försöker komma ihåg att jag åtminstone har fått uppleva såna stunder när allt är möjligt. Även om bitterheten har en tendens att vilja ställa sig emellan...

      Radera
  4. Bittert har kort sagt varit här. Ville bara titta in och säga at jag lever.
    Kramar Lisa <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt ändå att du lever och hoppas det ljusnar för dig.

      Kram!

      Radera