tisdag 7 oktober 2014

Dagar...

Har försummat bloggen senaste veckan. Det blev för trångt i hjärnkontoret.

På onsdagen träffade jag Syster M2. Det var givande men ack så intensivt.

Torsdagen började med en tripp till frisören, passade egentligen inte så bra in men det fanns ingen annan tid förrän slutet på månaden, och så länge ville jag verkligen inte vänta, hade redan skjutit upp besöket ett par veckor. Nackdelen med att ha kort, färgat hår, det måste hållas efter...

När jag kommit hem hann jag bara äta, sen skulle jag på mindfulness-kursen. Det kändes verkligen inte alls bra där. På slutet började vissa mentala fenomen/tvångstankar uppenbara sig som jag inte besvärats av på några år, och jag kunde inte direkt säga något heller för jag ville inte skrämma upp övriga gruppen. Det var helt enkelt helt fel sammanhang att experimentera med detta, så jag bestämde mig för att lägga ner kursen.

Hade ganska rejäl ångest efteråt och kände mig helt suddig i huvudet. Tack och lov kunde Mannen komma och hämta mig, det var en stor trygghet. Vi åkte ner på stan, hämtade ut biobiljetter och tog en fika innan bion började. En sorts minifirande av Mannens födelsedag. Filmen var vald mer eller mindre på måfå, det blev den som startade inte alltför sent, men den visade sig vara riktigt sevärd: Tusen bitar, en dokumentär om Björn Afzelius. Gillar man människoöden så...

Hämtade sushi, satt hemma i soffan och diskuterade filmen. Vid det här laget hade jag skakat av mig det värsta obehaget från psyk-kursen, men tröttheten var enorm. Det hade varit en lång dag.

Fredagen gick till stor del åt att hjälpa Mannen packa och planera. Han hade blivit bjuden på hemlig weekendresa av sina barn. :) Och alla lyckades faktiskt hålla destinationen hemlig tills han satt ombord på planet!

När han väl på eftermiddagen givit sig iväg i riktning mot flygplatsen kände jag det som om det var jag som skulle gå i tusen bitar. Det brände i skallen av utmattning, det var med möda jag alls tog mig hem.

Helgen skärmade jag av mig från omvärlden, förutom ett par korta promenader.

Hjärnan gnäller fortfarande lite, men imorgon börjar det om, tid hos Syster M2. Jaja.

6 kommentarer:

  1. Ibland får man fatta beslut, och sen hänga kvar bara.

    SvaraRadera
  2. Hoppas maken hade det trevligt på sin överraskningsresa :-) och att du fått lite välbehövlig vila.
    Den filmen måst jag bara se, får se om jag hinner med ett biobesök innan avfärd.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var enormt nöjd när han kom hem! :) De hade varit i Belgien och besökt hans favoritöls-bryggeri.

      Ja filmen kan jag rekommendera. Gissar att den kommer på tv förr eller senare om inte annat...

      Kram!

      Radera
  3. Det låter riktigt jobbigt. Men bra att du tog ett beslut om kursen, det passar ju inte för alla. Och varför tvinga sig dit när det kan göra skada?

    Varma kramar och önskan om att du får vila.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var jobbigt med kursen, men skönt att både Syster M2 och min psykolog-son helt förstod mitt beslut.

      Har naturligtvis planerat in att träffa lite ytliga bekanta i en annan stad på fredag, men jag försöker ta det lugnt tills dess.

      Tack och kram!

      Radera