Nattmangling

Det är något magiskt med kl 04.00 - jag vet inte hur många gånger jag har vaknat däromkring. En ensam bil brummar därute. Mannen har somnat ifrån tv:n som hysteriskt visar reklam på danska. Jag sveper in mig i en lila fleecepläd jag fått av en vän och sugs mot datorn. Skummar tidningar - hur går det med Syrien? Vilka strider om byggnadslov i den lilla staden just nu? Skärper till mig för att inte näthandla. Jag hittar ju saker hela tiden som jag begär, tvättäkta materialist. Men igår frågade mina söner om jag inte kommer upp och hälsar på snart, det var inte så länge sedan sist men uppenbarligen (tackom och loven) vill de se mig igen. Så pengar kvar till en tågbiljett får jag ordna. De firade visst tillsammans att det var sista dagen på jobbet för dem båda, innan nya äventyr väntar. Så fantastiskt det är att följa dem i mot- och medgång.

Ska bli skönt att få rena, nymanglade lakan i sängen ikväll. Små tankar. För att bilda kontrast mot stora tankar. Meningen med livet? Just nu tänker jag att det är att leva och se vad som händer. Jag tror inte på något utlovat öde, varken positivt eller negativt. Saker blir. Och blir på nytt. Ofta i hjulspår, men ändå alltid föremål för revidering. Inte för att jag anser att någon måste orka. Jag är bara tacksam för att min dödsdrift inte har vunnit hittills. Vill inte missa sådana här stunder. Regnet mot rutan, det svaga surret från datorns fläkt som ackompanjerat natten så många gånger. Varm, trygg, älskad.