Grottmänniska

Här kryper livet i snigelfart. Jag sover, äter, slöar framför tv:n. Tv-sport gör mig behagligt nedvarvad, hur man nu kan bli lugn av att se folk hoppa från 27 meter ;) Jag behöver inte ens fokusera hårt, bara kommentatorsrösterna som bakgrundsbrus gör mig bekväm.

Jag satte på eget bevåg (har ju ingen läkare just nu) ut minidosen Seroquel i förra veckan. Tvivlade på att jag verkligen behövde den, och det har gått hur bra som helst att sova utan den, utom en enstaka natt. Tio timmar blev det i natt, helt utan sömnmediciner. Har inte tagit någon benso heller. Var ingen match att sätta ut den, lite lätt illamående bara.

Jo, jag vet att i den bästa av världar så skulle jag ha kollat med en doktor först. Det var sagt att jag skulle ha en läkartid med någon ny läkare (ej specificerat vem) i början av augusti, men ännu har ingen kallelse kommit så det har nog glömts/prioriterats bort. Jag har inte tålamod nog att vänta, och dessutom på en åsikt från någon som inte alls känner mig. Ska träffa Syster C nästa vecka då hon är tillbaka från semestern, så får jag förhoppningsvis veta vad som händer på vårdfronten. Inte för att det är särskilt angeläget, jag mår ju ganska bra nu och har recept för ett par månader till. Det är mest att jag gillar att veta hur landet ligger. *Om* det plötsligt skulle gå åt skogen av någon anledning så är det praktiskt att ha en läkarkontakt.

Just nu vill jag helst bara stanna i min grotta med mat och tv (det finns elektricitet i min grotta). Men framåt fredag blir jag nog tvungen att kravla ut och vara lite social. Nåja, det får gå.