Vänder och vrider på mig om nätterna. Inga mardrömmar, inga specifika rädslor, bara skoskav i själen. Övertrött, tänker tänker tänker. Det klassiska efter-socialt-umgänge-syndromet, som jag varje gång förgäves tror att jag ska slippa. Igår var det Mannens barn och familj och släkt till dem. Jag höll mig lite i bakgrunden, men ändå, fyra timmar - en livstid. Vill gråta för att jag har blivit så känslig.
Som lök på laxen (ett uttryck jag smågillar eftersom det låter rätt kryptiskt) så har jag läkarbesök idag. Sitter och hoppas på att de ska ringa återbud, fast jag vet att jag egentligen behöver gå. Dr B är inte läskig, men känslan av att bli skärskådad under lupp vänjer jag mig aldrig vid. Att i institutionens soffa behöva snabbt snabbt sammanfatta sina innersta upplevelser, göra det vaga konkret och greppbart, och alltid känna att det misslyckas. Att jag inte visar upp mer än brottstycken av mig själv.
Och här tänkte jag skriva något positivt som motvikt, men jag kommer inte på något denna morgon... jo, tack och lov för kaffe. Och stöd Marias insamling.
Åååå tack för att du göra lite reklam för min samling. Vad glad jag blir. Det är du och jag som är givmilda än så länge :) Hopaps fler skänker en slant så det blir en summa. Pengarna går ju trots allt inte till mig utan till att hjälpa cancersjuka barn.
SvaraRaderaJag blir också så där när jag haft folk omkring mig för länge. Har behövt semester efter semestern så att säga, så denna vecka har jag mest velat vara för mig själv. Likadant kommer det väl bli nästa vecka efter Göteborgssemester fast då är jag i alla fall i trevligt sällskap :)
Lycka till på läkarbesöket.
Kram
Känner så väl igen känslan av att bli skärskådad.... Inget du kan berätta för din läkare? Ibland känns det bättre när man får satt ord på saker och förmedlat hur man känner inför den man pratar med.
SvaraRaderaHmm, jag gillar inte heller att bli skärskådad i läkarens soffa. Mest för att jag känner lite som du, att de ord som kommer ur mig aldrig förklarar fullt ut. Och för att tiden alltid känns så knapp:
SvaraRadera"Du har 10 minuter på dig att förklara din ångest, så kan vi ägna följande 10 minuter åt din livsleda, och 10 minuter åt vilken medicin som kanske, möjligtvis, kan hjälpa dig. Så ses vi om ett par månader igen."
Maria - ska inte glömma bort din insamling, det lovar jag. Kommer nya månader...
SvaraRaderaSemester efter semestern - ja så är det. Hoppas din resa går smidigt ändå.
Kimmi - jag tror jag drar mig lite för att poängtera hur nervös jag är, just för att han faktiskt anstränger sig för att vara vänlig och icke-arrogant...
SvaraRaderaCharlyene - absolut, det känns som en stor press att hinna med det viktigaste, och sen är det ju bra om läkaren har ett par minuter på sig att tänka och inte måste jäkta iväg till nästa möte.
SvaraRadera