fredag 3 juli 2009

Felskrivning

Fick hem journalkopiorna från senaste året. I den senaste anteckningen från när jag skrevs ut från avdelningen i juni står det "Det visar sig att S successivt trappat ut sin medicinering under våren och därefter blivit försämrad. Efter återinsättande av medicinering mår pat återigen bättre." Fattar inte var det kommer ifrån. Visserligen slutade jag med Risperdal tidigare (i samråd med min läkare, väl att bemärka) men jag började med Abilify istället. Och den och övriga meds har jag tagit precis som jag skulle. Det var inte min ordinarie läkare som skrev detta utan en AT-läkare. Det som stör mig med påståendet är att jag noterat när jag läst min journal att träffar man nya läkare, ex. akut, så skriver de alltsomoftast mest av det som tidigare läkare skrivit. En sådan här notering kan alltså följa med framöver. Suck.

Ska kolla med dr B om man kan lägga till en rättelse. Har fått en tid till honom i slutet av juli. Jag ringde sekreteraren i förra veckan och bad om en tid i juli, hon lämnade ett meddelande till honom. Han kom tillbaka från semestern i måndags och jag fick kallelsen med posten torsdag, så han måste ha tagit itu med det nästan på en gång. Så jäkla skönt med en läkare som gör saker snabbt.

Vården. Så fort jag har med den att göra känner jag mig liten och obekväm, som skavsår över hela kroppen. Även om jag har fått hjälp och många har varit rätt ok, så är jag alltid i underläge, det är inbyggt i strukturen. Att alltid bli tolkad, bedömd. Hon säger si, hon gör så, det beror på x. Laboratorieråtta.

Man blir inte så uppåt av att läsa journaler... fast det hade jag räknat med.

Plus i kanten för mig: lyckades umgås en dag med min mamma. Inga djupa konversationer (naturligtvis) men småtrevligt sådär, vi åkte på shoppingutflykt. Så nu kan jag bocka av etapp två på min lista. Etapp tre kommer på lördag, men det känns mindre spänt, en nätkompis som känner till många av ens hemligare sidor kan man vara mer avslappnad med. Måste dock tillbringa fredagen med att städa upp i röran här... så mycket jag nu orkar. Stackars Mannen kommer dras med i projektet (jag skräpar ner i största allmänhet, men de flesta av alla papper som ligger överallt är hans). Jaja, det kommer iallafall kännas bra när vi är klara!

1 kommentar:

  1. Jag känner mig rätt liten och matklös när jag har med vården att göra för dom kan skriva VAD som helst i journalerna som man kommer ha efter sig resten av ens liv och man har inte den blekaste aning om vad det är dom skriver. Rätt skrämmande egentligen hur människor kan ha sådan makt över andra.
    Kram

    SvaraRadera