tisdag 14 juli 2009
Missbruk
Beskådar soluppgången igen, den är rätt spektakulär denna morgon. Mina mer psykologiska sömnproblem har verkligen blossat upp igen. Visst, sömnen blir kemiskt störd av Abilify, men istället för att anstränga mig för att somna om, alternativt använda Propavan, så tar jag emot nattvakenheten med öppna armar. Nu känner jag en välbehagskänsla sprida sig genom kroppen, jag blir fan hög på det här. Hur ska jag någonsin vänja mig av med det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner igen det där. Att älska natten så mycket att det är svårt att inse att en faktiskt ska sova då. Och vilken jävla disciplin det krävs för att ta sig ur det.
SvaraRaderaVärst är det på sommaren för mig. Med långa, ljusa sommarnätter som lockar och drar. Inte vill jag missa det.
Känner också igen det där.
SvaraRaderavakna mitt i natten och inte somna om..man blir hög på sånt:)
Ja det ska bli jätteskönt att mitt boendestödj kommer i morron.
Det känns tryggt som du skriver.
kramar om
Oj vilka förmågor ni har! Jag blir helt hysterisk av att inte få sova!
SvaraRaderaKanske kan man få till att vilja vara vaken om man accepterade läget istället för att stressa upp sig. Kanske medveten närvaro?
Uppner
Charlyene - jo, det är inte mycket som slår en sommarnatt, runt 3-4 när det börjar ljusna och fåglarna vaknar och det känns som om man skulle kunna sväva in i horisonten och förvandlas till dimma.
SvaraRaderaLaLuna - skönt att det känns tryggt att ha henne.
Uppner - det gäller att man är vaken av en vettig anledning... det är inte alltid jag. Några nätter med lite sömn och jag blir uppåt, men faller lika snabbt ner i ångesthelvetet, och allt blir egentligen bara ännu värre. Men jag vägrar fatta det...
Jag är nattmänniska och är ofta vaken på nätterna,jag lite motståndare till att man ska sova på natten och vara vaken på dagarna.;0)
SvaraRaderaGivetvis är det bra med rutin och att följa samhällets rutiner, dock måste man få ha egna rutiner med.
Jag och konventionella rutiner är inte bästa kompisar direkt.;0)
Kram
Bloggullet - har man praktisk möjlighet så klart man ska följa sin inre klocka. Men det är förstås inte alltid som omgivningen är förstående...
SvaraRaderaJag vill inte gå upp senare än 8. Så om jag inte sover ordentligt på natten blir det lite knappt om vila.
Kram!