torsdag 16 juli 2009

Fjärilsknivar

Frampå eftermiddagen promenerade jag ner till sjukhuset, av ingen annan anledning än att jag bestämt mig för att gå minst en timme varje dag, och jag har gått åt andra hållet så mycket nu. Jo, och så hade jag ett uppdrag: mäta upp gångtiden nu när de ska meka med gångvägen dit, bort med The Stairway to Heaven, trappan jag har använt i alla år, nu är det gång- och cykeltunneln som gäller.

En konstig känsla att gå in i en sommaröde psykbyggnad, utan annan anledning än att gå på toa och hinka i sig vatten. Utanför noterade jag den stora fjärilsbusken vid entrén, i full blom redan. Jag tror det är tidigt, jag associerar den med mitten av augusti när jag brukar börja terapin igen efter sommarlovet. Kanske fjärilarna tycker att det är tidigt, de med, för där var inte särskilt många av dem.

På något sätt gör det mig vemodig. Så många år i psykiatrins ömsom vassa, ömsom varsamma klor. För vad? För att överleva, jo jag vet. För att slippa skräcken utan rim och reson, den förstelnande sorgen över vadå, förvirringen, förstörelsen, förryktheten. Sedan då? Känslan när jag mår något bättre att jag bara fejkar, fantiserar; bara jag skärper mig, slutar fjolla mig, beter mig som folk, ja då kommer allt försvinna i tomma luften som ett rökmoln. Så jag skärper mig och beter mig som folk, så gott jag nu kan begripa hur folk beter sig, men ångesten och galenskapen klänger sig fast. Jag blir nästan förvånad, hur kan jag fortsätta ha problem när jag bestämt mig för att inte ha det? Just nu känner jag: ångestkramp i mellangärdet, gråt i halsgropen, självskadetankar på min hud, trött trött trött i armar och ben och huvud. Händelsemässigt har det varit en helt ok dag, en lagom långsam sommardag, mysigt med familj och bad i havet. Livet gör mig inte olycklig. Olyckan bor i mig.

Jag vill tänka att det ska bli bra, men det har gått så många år...

7 kommentarer:

  1. Jag kan inte ens minnas en tid då saker och ting var bra. Jag vet inte om det beror på mitt selektiva minne, eller på att det alltid har varit något fel. Oavsett vilket är det väldigt svårt att blicka framåt och känna hopp, när jag inte ens vet vad det innebär att "må bra".

    Många, långa år har gått. Folk brukar säga att det kommer att bli bättre med tiden, men jag har aldrig förstått hur de kan lova något sådant.

    Jag vet att jag låter lite bitter nu. Lite gnällig och uppgiven. Det blir så ibland, när jag påminns om att jag ska försöka tänka på framtiden. Jag hoppas du ursäktar min ton. För jag tror inte att jag är den enda som ställer mig frågan om det ens är någon mening med att känna hopp.

    SvaraRadera
  2. Men gumman. Även om du mått dåligt länge kan det alltid bli bättre.
    kämpar vid din sida

    kramar om

    SvaraRadera
  3. Charlyene - tack för din kommentar. Lite bitterhet tror jag alla bär på ibland, man är mer eller mindre bra på att förtränga det. Att ha psykiska besvär är ingen dans på rosor (när man försöker trampar man bara på de där jävla taggarna), ett visst mått av bitterhet känns befogat.

    Jag tycker inte heller om när någon säger att det kommer bli bättre, som om det vore en naturlag. Alla blir inte bättre.

    För mig är det så att jag ibland har mått bra, ibland väldigt bra, har varit med om hur det känns att vara fungerande. Tyvärr hjälper det liksom inte när jag är låg, det känns mest som ett hån när man inser hur långt det är nerifrån och upp, hur mycket man har att förlora när man faller. Det blir ytterligare en press, "men du har ju kunnat förut, klart du kan nu om du bara skärper dig!"

    Jag vet inte. Försöker just nu förneka att det finns någon framtid att oroa sig för.

    SvaraRadera
  4. LaLuna - jo, vi kämpar fortfarande. Jag hade nog bara en dålig dag. Kram!

    SvaraRadera
  5. Så bra du formulerat dig, så kloka tankar, att liksom både vara i och utanför samtidigt.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Kram på dig Bloggullet!

    SvaraRadera
  7. hej. Nu är jag hemma från en minst sagt händelserik vecka. Har läst här hos dig men är tom på ord, är SÅ trött i huvudet.
    Kram

    SvaraRadera